Yearly Archives: 2019

Det vankas långfilmspremiär på våra biografer. I höst visas dokumentären Gudrun- konsten att vara människa på våra biografer. Filmen handlar om Feministiskt initiativs ledare: Gudrun Schyman.
Det är en besynnerlig premiär.
Varför göra en film om Gudrun Schyman? Vad i hela världen har hon bidragit med till mänsklighetens medgång? Finns det någon som på fullt allvar skulle vilja leva i den värld som Schyman hade skapat om hon hade getts makt och tillfälle?
Filmen marknadsförs som en dokumentär om en människa och kvinna. Det är ju det enda som vi behöver veta om Gudrun, att hon är en människa och kvinna. Eller hur?

Gudrun- konsten att vara människa. Källa: Svenska bio.

Freds- och kvinnorörelsen?

Schyman brukar säga att hon kommer från fredsrörelsen. Stämmer det? Nej, det gör det inte. Schyman inledde sin politiska karriär på 70-talet i Folket i Bild/Kulturfront och Marxist-leninistiska Kampförbundet.
Var FiB/K en fredsorganisation? Nej, tvärtom. På ytan var FiB/K en tvärpolitisk förening som kämpade för nationellt oberoende, en folkets kultur och yttrande- och tryckfrihet. I realiteten kontrollerades organisationen av militanta maoister från dåvarande SKP. SKP var övertygat om att Sovjetunionen skulle invadera Sverige och förordade av det skälet en kraftig upprustning av det svenska försvaret. Ett mer försvarsvänligt parti än maoistiska SKP fick man leta efter.
Jan Guillou, som också han tillhörde den maoistiska vänstern, skriver i boken Ordets makt & vanmakt att Schyman var ordförande för FiB/K:s lokalavdelning i City-Östermalm. Guillou berättar om ett möte under vilket två äldre kvinnor hade anmält sitt intresse för att arbeta för föreningen. Schyman, “den stålhårda kommunisten”, ledde rekryteringen och krävde prompt att de två damerna skulle redovisa sin klasstillhörighet.
Parallellt med engagemanget i FiB/K var Schyman också medlem i den drygt 200 personer starka maoistiska sekten Marxist-leninistiska Kampförbundet. Även MLK ansåg att Sovjet utgjorde ett hot mot Sverige. Förbundet utgav till och med en skrift med titeln Repövningar 1975–1976. Tidskriften innehöll reportage från det svenska försvaret och förordade ett stärkande av försvarsviljan.
Schyman säger också att hon kommer från kvinnorörelsen. Stämmer det? Nej, det gör det inte. Schyman var engagerad i de maoistiska vänstern. Varken FiB/K eller MLK var några kvinnoorganisationer. När Expressen frågade henne om hon alltid hade varit feminist, svarade hon “Jag kom nog till insikt först under 90-talet”.
Detta är typiskt Schyman. Hon säger sig komma från fredsrörelsen när hon i realiteten varit engagerad i organisationer som ivrat för ett starkt försvar. Hon säger sig komma från kvinnorörelsen, trots att hon blev feminist först på 90-talet.

Marxist-leninistiska Kampförbundet

Marxist-leninistiska Kampförbundet var en marxist-leninistisk organisation, dvs. medlemmarna tillbringade fritiden med att lusläsa Marx, Lenin och Stalin. Schyman har sagt att hon gick med i MLK och stannade där i flera år därför att hon var kär i en manlig partimedlem. Problemet med Schymans förklaring är att MLK hade ett partiprogram.
Under sin första kongress 1970 slog partiet fast följande:

• Arbetarklassen ska beväpnas.
• Skälet är att övergången till socialismen kräver revolutionärt våld.
• Därför ska reformismen som politisk strategi förkastas.
• Sverige är en monopolkapitalets diktatur.

Låter det sannolikt att en SÄPO-övervakad organisation som hade för avsikt att iscensätta en väpnad revolution skulle acceptera som medlem en kvinna som inte ville kalla sig kommunist, som inte ville ta ställning i frågan om reformism kontra revolution och som inte ville krossa den liberala demokratin med våld?
Knappast.
Det finns dock fler problem. Varför lämnade Schyman MLK för VPK?
När DN ställde frågan till Schyman, svarade hon att hon lämnade MLK på grund av förbundets position i kärnkraftsfrågan. MLK var för kärnkraft, Schyman var emot. Det var alltså inte MLK:s marxism-leninism som bekymrade Schyman, utan synen på elproduktion.
Följaktligen ska vi inte förvåna oss över att när Schyman sedermera övergav MLK, lämnade hon inte kommunism och marxism. Hon sökte sig till ett annat kommunistparti, ett parti som hade tagit ställning emot kärnkraft: Vänsterpartiet kommunisterna.

Tankeexperiment

Det är 70-tal och du har fått till uppgift att förutsäga en okänd persons framtida politiska hemvist. Det enda som du känner till om personen är att hon har sagt sig ha en mycket stark tro på folkstyret.
Hade du med denna kunskap gissat att personen skulle välja att ansöka om medlemskap i ett parti som har:

• Stött imperialistiska invasioner?
• Kallat diktaturer för demokratier?
• Skällt demokratier för diktatur?
• Kallat flyktingar från diktaturer “fascister”?
• Hyllat en av 1900-talets värsta folkmördare?

Knappast. Du hade naturligtvis gissat att personen var anti-imperialist, att denne försvarade demokrati mot diktatur, välkomnade människor på flykt undan förtryck och kritiserade diktatorer. När Schyman gick med i VPK, blev hon medlem i ett parti med en eländig historia.

Sveriges Kommunistiska Partis historia

Schyman gick med i ett parti som hade tagit Sovjetunionens parti under finska vinterkriget och gett sitt stöd åt den finländske kommunisten Kuusinens Moskvabaserade Quislingstyre.
Det var ett parti som med flygblad hade uppmanat svenska folket att inte försvara sig i den händelse Röda armén försökte införa den sovjetiska modellen i Sverige.
Det var ett parti som hade beskrivit den sovjetiska ockupationen av Polen år 1939 som en antifascistisk upprensingsaktion.
Schyman ansökte om medlemskap i ett parti som hade välkomnat den sovjetiska ockupationen av Baltikum.
Schyman gick med i ett parti som hade kallat flyktingar från baltstaterna “fascister”. Hon gick med i ett parti som hade stött den sovjetiska invasionen av Ungern, 1956.
Hon ansökte om medlemskap i ett parti som hade avfärdat rapporterna från de sovjetiska koncentrationslägren som Goebbelspropaganda.
Hon gick med i ett parti som hade hyllat Sovjetunionens diktator: Josef Stalin.
Det var ett parti som hade beskrivit Stalin som “Socialismens kloke byggmästare, världsproletariatets största nutida ledargestalt och vägvisaren till arbetarklassens seger i världsomfattning” och sagt om den sovjetiske diktatorn att “Ingen nu levande människa har betytt så ofantligt mycket för hela mänskligheten som Stalin”. Notera ordvalet: “ingen”.
Schyman gick med i ett parti som när Stalin dog publicerade ett upprop som uppmanade svenska kommunister att “Hedra Stalins minne”. Partiet höll till och med en minneshögtid i Medborgarhuset i Stockholm, under vilken CH Hermansson sade följande:

Att vara kommunist, det är att ha Lenin och Stalin till föredöme. Stalin är en av alla epokers mest geniala vetenskapsmän. … I vårt partis fortsatta arbete måste vi bättre än hittills utnyttja och i handling omsätta Stalins lära. Lenin och Stalin är och förblir också den svenska arbetarklassens främsta lärare.

Är det inte märkligt att Schyman ansökte om medlemskap i ett parti som hade rationaliserat den sovjetiska imperialismen, försvarat öststatsdiktaturerna och raljerat om de som flytt från taggtrådssocialismen i öst?
Varför gick Schyman med i ett parti som hade hyllat Stalin? Berodde det kanske på att hon lämnade ett parti som hyllade Stalin?
Det var ju inte så att det saknades alternativ.

Vpk:s historia

År 1968 blev Sveriges Kommunistiska Parti Vänsterpartiet kommunisterna eller Vpk. Låt oss därför gå vidare och kika på några axplock ur Vpk:s historia.
I augusti 1968 år invaderade arméer från Warszawapakten Tjeckoslovakien . Tjeckernas brott var att de hade tröttnat på stalinismen och infört liberala reformer.
Två år efter invasionen av Tjeckoslovakien förklarade partiorganet Ny Dag att “det är tur att ryssarna finns i landet”.
År 1971 rapporterar Ny dag om “det starka stödet för Husak”.
Fem år senare, år 1975, kungjorde partiledaren Lars Werner att Tjeckoslovakien inte alls var ockuperat. Två år innan Schyman blir medlem i Vpk kräver flera ledande Vpk:are att biståndet till de Röda khmerernas Kambodja ska ökas. Sverige avfärdas samtidigt som “en liten, men hungrig imperialistisk stat”.
På VPK:s kongress samma år sades följande:

VPK vill ytterligare utveckla och fördjupa samarbetet och aktionsgemenskapen med alla kommunistiska partier och progressiva rörelser. Tyngdpunkten måste ligga på gemensamma aktioner.

Notera ordvalet: gemensamma aktioner. Vpk vill samarbeta med kommuniststaterna mot västdemokratierna.
Ett år senare sade Lars Werner att “Kommunister har i alla tider kämpat för de demokratiska fri och rättigheterna.”
Notera ånyo ordvalet: alla tider.
Ett år innan Schyman blev Vpk-medlem skrev partiorganet Ny Dag att man är medveten om den debatt som förs om kommuniststaterna, men att man “inte har funnit några argument i den debatten som föranlett oss att ändra hållning “.
Notera ordvalet: inte ett enda argument har övertygat.
Samma år besökte Lars Werner den sovjetiska partikongressen och sade att det sovjetiska kommunistpartiet “i handling bevisat socialismens överlägsenhet, när det gäller att utveckla den materiella, sociala och kulturella standarden för de arbetande massorna.”

Schyman, anti-imperialisten och demokratiförkämpen, hon som snart ska bli medlem i Vpk, kände hon inte till detta? Var hon lika okunnig om detta som hon var illitterat om SKP:s historia? Hon som så gärna krävde att människor ska “ta ställning”. Varför tog hon inte ställning själv eller var hennes medlemskapsansökan hennes ställningstagande?

Schyman blir Vpk:are

År 1977 gick Schyman med i Vänsterpartiet kommunisterna. Samma år varnade CH Hermansson det svenska näringslivet för att en väpnad revolution kan bli nödvändig.
Var fanns partimedlemmen Schyman när Vpk:s kongress avslog motioner om stöd till den tjeckiska oppositionen Charta 77? Inte på barrikaderna. Hon var i full färd med att göra karriär i partiet.
År 1981 hade Schyman avancerat till partistyrelsen. Likväl ser hon ingen anledning att protestera när Hermansson deklarerade att “arbetarklassen har makten i öststaterna”.
Under partikongressen 1981 kritiserade några delegater partiets relationer med diktaturerna i öst. Partistyrelsen bestred att de socialistiska länderna kunde karaktäriseras som partidiktaturer. Schyman satt i partistyrelsen. Styrelsens motivering var att Vpk saknade resurser att analysera situationen i öststaterna. Det var ett fascinerande argument inte minst på grund av att det kom från ett parti som uttalade sig om alla tänkbara konflikter över hela världen.
Efter Leonid Brezjnevs död 1982 betonade Lars Werner dennes arbete för fred och avspänning. Werner nämnde inte invasionen av Tjeckoslovakien och Afghanistan och Schyman, hon som hade sina rötter i fredsrörelsen, valde att inte protestera.
Schyman satt i partistyrelsen när dåvarande partisekreteraren Bo Hammar år 1982 förklarade att införandet av socialism inte nödvändigtvis kräver flerpartisystem.
När partistyrelseledamoten Margo Ingvardsson deltog i ett sextioårsjubileum i Moskva 1984, sade hon att Sovjet visat “en väg till folkens förbrödring”. Schyman protesterade inte.
Schyman satt i partiets verkställande utskott år 1985 när partiordföranden Lars Werner sade: “Vi är fortfarande ett revolutionärt parti. Vi vill inte stanna i det här systemet”.
Fyra veckor före Ceausescus fall 1989 skickade Vpk en hälsning till broderpartiet i vilken man “hälsar delegaterna på rumänska kommunistpartiets fjortonde kongress och önskar er fruktbara överläggningar”. Schyman satt i verkställande utskottet.
Schyman satt i partiets verkställande utskott när en irriterad CH Hermansson förklarade att svenskar inte har rätt att kritisera realsocialismens länder.
Inte heller sade hon emot när partistyrelsen hävdade att yttrandefriheten är större i Sovjet än i Sverige med hänvisning till att “de demokratiska fri- och rättigheterna deformeras av den privata äganderätten”.

Varför protesterade inte Schyman? Svaret var att hon hade avancerat i organisationen. Hon tillhörde numera partieliten. Hennes uppgift var inte att lyda organisationen, hon styrde den i allt högre grad.

Vpk:s partiprogram. Axplock

År 1984 sitter Schyman i partiets verkställande utskott. Låt oss därför kika lite närmare på partiprogrammet från 1987.
Ryska revolutionen beskrivs som “ett folkligt uppror av arbetare och fattiga bönder”, inte en statskupp.
Det sägs att Vpk är ett “marxistiskt parti”, vars ideologi bygger på “den revolutionära teori som grundlades och formades av Karl Marx och Friedrich Engels.”
Sverige beskrivs som ett klassamhälle och en del av “imperialismens världssystem”. “Kapitalismen är”, sägs det “ett grymt och absurt samhällssystem” som leder till imperialism. Imperialismen sägs in sin tur orsaka krig och allehanda elände.
Enligt partiet breder “Fattigdom och maktlöshet” ut sig bland växande skikt i högt utvecklade kapitalistiska länder.” Skälet är att “Kapitalismen bygger på djupa och oförsonliga inre motsättningar.”
“Kapitalismen är planlös. Dess motsättningar leder till återkommande kriser, under vilka stora mängder kapital förstörs, och människor stöts ut i arbetslöshet.”
Detta leder till klasskamp. “I det kapitalistiska samhället skapar arbetarklassens kamp grunden för socialismens ide.” Vpk sägs gå i spetsen för denna kamp: “Överallt i striden mot kapitalistisk utsugning har kommunisterna gått i främsta ledet.”
Målet är för den politiska kampen är “ett klasslöst samhälle, kommunismen, grunden för människans frigörelse.” Det förutsätter dock “en revolutionär omvälvning av de rådande maktförhållandena mellan klasserna i samhället.”
“Därmed skapas kommunismen.”

Låt oss titta på partiprogrammet från år 2000.

Grundtonen är densamma. “Vänsterpartiet är ett socialistiskt parti.” Den teoretiska utgångspunkten är fortfarande Marx, “Marxismen är partiets teoretiska bas”.
Det samhälleliga grundproblemet är detsamma: “Kapitalets makt måste brytas” och klasskampen är medlet. “Politiken i Sverige domineras fortfarande av motsättningen mellan kapital och arbete.”
Reformismen avfärdas som orealistisk med hänvisning till att “Arbetarklassen och borgarklassen har … skilda intressen som i grunden är oförenliga.”
Vilket är det politiska målet?
Målsättningen är en “rättvis värld, fri från utsugning och förtryck”. Det innebär att “Klassamhället … ska avskaffas.” Kampen för socialismen ska pågå i “hela samhällslivet”.
Målet är ett socialistiskt samhälle där “Produktionen ska styras av människors behov, inte av kapitalägares och penningplacerares kortsiktiga vinstintressen.” Partiprogrammet använder inte ordet “kommunism”, men understryker att “Ägandets rättigheter ska begränsas”. “Under socialismen skall därför avgörande produktionsmedel ägas gemensamt.” Vidare:

De övergripande ekonomiska besluten ska fattas av riksdag och regering. Ägandet och kontrollen av produktionsmedlen, samt fördelningen av det producerade överskottet, är dock avgörande för makten över ekonomi och samhälle.

Vänsterpartiet

Samma dag som Schyman valdes till ny ledare för Vänsterpartiet, 7 januari 1993, sade hon till Ekot “Jag har aldrig varit kommunist”.
Notera ordvalet: aldrig.
Medlemskapet i MLK är irrelevant, om vi får tro Schyman. Liksom hennes agerande i FiB/K. Hon begär av oss att vi ska ignorera det faktum att både MLK och FiB/K var maoistiska eller maoistiskt styrda organisationer. Inte heller ska vi fästa någon uppmärksamhet vid partiets minst sagt skändliga historia eller det faktum att Schyman innehade höga poster i partiet under en period då det skämde ut sig politiskt och moraliskt. Sist men inte minst uppmanas vi blunda för den ideologiska kontinuiteten i Schymans politiska utveckling.
Nu skulle det emellertid bakas andra bullar: partiet hade bytt namn och fått en ny ordförande. Schyman sade sig ha för avsikt att modernisera partiet.
Frågan var dock: vad var det som hade blivit omodernt? Låt oss blicka bakåt. I samband med Berlinmurens fall år 1989 sade Schyman som då var riksdagsledamot följande:

Kommunismen har inte gått in i en avgörande kris, snarare tvärtom.

Notera slutordet: tvärtom. Tydligen hade kommunismen inte blivit omodern. Tre år senare preciserade Schyman sin ståndpunkt:

Sovjetimperiets fall har ställt diskussionen om hur en radikal vänsterpartipolitik ska utformas i ett nytt läge. För första gången går det att diskutera utan den barlast som gjorde det möjligt för våra kritiker att peka österut i sina ansträngningar att punktera vår trovärdighet.

Schyman nämner realsocialismen i uttalandet, men varför var realsocialismen ett problem? En möjlighet var att realsocialismens kollaps var det slutgiltiga beviset på kommunismens illusoriska karaktär. En annan möjlighet var att realsocialismen uppfattades som ett problem därför den drog i smutsen något som Schyman inte ville överge: kommunismen.
Schyman tvekade inte. Hennes målsättning var att rädda kommunismen. För henne innebar moderniseringen av Vänsterpartiet inte att partiet skrotade den kommunistiska drömmen, utan att man slutade använda ordet eller ersatte det med eufemismer.
Sex år senare befann sig partiordföranden Schyman i Boden. Bakom Schyman hängde porträtt av Marx och Lenin. I den efterföljande intervjun fick Schyman följande fråga:

– Du har Lenin bakom dig, är inte de här bortstädade i partiet?
– Nej, bortstädade är de väl inte. De har ju tänkt kloka tankar, de har formulerat sig klokt om den verklighet som fanns när de fanns.

Ett år senare sade Schyman:

Men när vi ser oss omkring och ser på hur den reellt existerande kommunismen har sett ut, så är det ju långt ifrån den människans frigörelse som var ursprungstanken. Det handlade ju om diktatur och förtryck i omfattande grad. Så jag tycker att det är dumt att använda det begreppet.

När Berlinmuren hade rämnat och de stater som hade praktiserat “diktatur och förtryck i omfattande grad” hade kollapsat, förklarade Schyman alltså att det inträffade inte innebar en kris för kommunismen. Tvärtom: den kommunistiska idén levde i bästa välmåga. Trots det uppmanar hon partiaktivisterna att inte använda ordet “kommunism” och om fyra år skulle hon förneka att hon själv hade varit kommunist.
Det är inte lätt att följa Schymans resonemang.
Om kommunism hade handlat om “diktatur och förtryck i omfattande grad”, hade man förstått varför Schyman inte ville att partimedlemmar använde ordet, men det är inte det som hon säger. Tvärtom: i hennes ögon är kommunism något i högsta grad eftersträvansvärt. Kommunism sägs handla om “människans frigörelse”?
Varför vill Schyman inte använda begreppet “kommunist” om kommunism representerar “människans frigörelse”?
Schymans ovilja att använda kommunismbegreppet var emellertid endast en del av problemet. Kommunistiska fördelningsprinciper var inskrivna i partiprogrammet. Alla som hade läst Marx’ Kritik av Gothaprogrammet förstod det omedelbart. Varför då inte säga det?
Om öststatssocialismens kollaps inte kastade en skugga över kommunismen som idé, om kommunismen är inskriven i partiprogrammet, varför ska partiaktivisterna sluta att använda ordet “kommunism”?
Dessutom: Schyman sade att hon var övertygad om att alla partimedlemmar, även kommunisterna, var goda demokrater. Varför ska de då inte använda ordet “kommunism”? De är ju alla goda demokrater och kommunism handlar ju om “människans frigörelse”.
Svaret var att Schyman hade insett att politiska framgångar för Vänsterpartiet krävde att partiet inte talade öppet om sina avsikter. Svenskar ogillar kommunism. Det var problemet. Schyman hade inget problem med den kommunistiska idén, problemet var att väljarna förknippade den med “diktatur och förtryck”.
Under partikongressen år 2000 sade Schyman följande:

Om man väljer att kalla sig kommunist, så har man rätt att göra det. Och om man väljer att inte kalla sig kommunist, medveten om att det för många människor är detsamma som förtryck och politisk terror, så har man rätt att göra det.

Notera ordvalet. Schyman gör här en distinktion mellan kommunisters syn på kommunism och hur begreppet uppfattas av resten av samhället. Schyman fortsatte:

Tillsammans har vi ett ansvar att ta avstånd från alla de övergrepp och brott mot mänskliga rättigheter som begåtts i kommunismens namn.

Notera ordvalet: problemet är inte kommunismen, utan handlingar som utförts i “kommunismens namn”. Vidare:

Och när vi säger detta måste vi förstå att vi en gång för alla har brutit med den kommunistiska traditionen, så som den förstås av de allra flesta människor i Sverige och i andra länder. Kommunismen som rörelse och samhällssystem tillhör historien. Som begrepp förvirrar det mer än det förklarar.

Notera åter ordvalet: “så som den förstås av de allra flesta människor”. Schyman avslutade:

det är kanske möjligt att någon gång i framtiden återge begreppet kommunism den betydelse det hade före Lenin och sovjetsystemet, men det tror inte jag.

Det är alltså inte kommunismen om är problemet, utan att människor associerar kommunism med politisk terror.
Massmedia tolkade Schymans olika uttalanden som att hon eftersträvade en uppgörelse med kommunismen. Vänsterpartiet skulle bli ett så kallat modernt, socialistiskt parti. Verkligheten var annorlunda.
Schyman företrädde ett parti som förvisso hade strukit ordet “kommunism” ur partiprogrammet, men bevarat den revolutionära retoriken. Partiprogrammet stod fortfarande på marxistisk grund. Det beskrev fortfarande Sverige som ett orättfärdigt klassamhälle i vilket kapitalet har makten. Arbetarklassen sades fortfarande stå mot borgarklassen. Klasskampen beskrevs fortfarande som oundviklig. Partiet krävde fortfarande “kapitalismens avskaffande”.
Detta var dock inte allt. I Kritik av Gothaprogrammet beskrev Marx resursfördelningen i ett tänkt kommunistiskt samhälle med följande ord: “av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov”.
I partiprogrammet slog Vänsterpartiet fast att kapitalismen skulle avskaffas. Den naturliga frågan var således vad partiet ville ersätta kapitalismen med?
Partiprogrammets svar var: socialism.
Frågan är dock vad det innebar. Hur definierade Vänsterpartiet “socialism”? Hur operationaliserade man Marx’ fras från Kritik av Gothaprogrammet?
Svaret var: en kraftig expansion av staten. Kapitalismen skulle avskaffas och i dess ställe skulle staten träda in.
Nästa fråga lyder därför: hur skulle detta samhälle, i vilket kapitalismen var avskaffad och den så kallade “gemensamma sektorn” hade tagit kapitalismens plats, vara organiserat? Partiprogrammets svar är: “av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov”. Med andra ord: partiet må ha avlägsnat ordet “kommunism” från partiprogrammet, men dess målsättning är, av allt att döma, ett samhälle grundat på kommunistiska principer.
Schymans avsikt var aldrig att kasta den kommunistiska ballasten över bord, utan att anpassa partiretoriken till verkligheten. Meningen var inte att partiet skulle överge marxism och utopism, utan att det skulle ersätta den traditionella, kommunistiska vokabulären med ord som vanliga människor inte associerar med politisk terror.

Slutord

Och detta var endast början. I nästa artikel ska vi kika lite närmare på turerna omkring Forum för levande historia.