Yearly Archives: 2018

Under en lång period var “jihad” ett närmast okänt begrepp. För de som fortfarande kunde erinra sig det var det en esoterisk beteckning på konfrontationer i det förflutna mellan det kristna väst och islam. Förklaringen till denna historiska minnesförlust stavas “västerländsk kolonialism”. De flesta muslimska stater har under de senaste 150 åren var politiskt impotenta kolonier eller protektorat. Europa glömde bort eller kanske rentav förträngde det faktum att under flera hundra år var jihad en fruktad militär och religiös realitet. “‘From the fury of the Mahomedan, spare us, O Lord’ was a prayer heard for centuries in all the churches of central and southern Europé” skriver Paul Fregosi i Jihad in the West. Muslim Conquests from the 7th to the 21st Centuries (Prometheus Books, 1998). I två på varandra följande artiklar skall vi titta lite närmare på Fregosis bok. I denna inledande artikel fokuserar vi på den traditionella historieskrivningens syn på jihad. Vi ägnar också några rader åt islams profet – Muhammed.

Jihad

Doktrinen om jihad eller det heliga kriget härrör från 600-talet då Muhammed predikade Koranen, härskade över Medina och slogs mot hedniska stammar på arabiska halvön i syfte att utrota polyteismen och ena araberna under islams banér. Fregosi menar att jihad har flera definierande kännetecken.
Ett kännetecken är att jihad är en religiös plikt för muslimer. Ett annat kännetecken är att islam är en i grunden imperialistisk religion. Ett tredje kännetecken är att jihad inte har som målsättning att konvertera otrogna till den rätta läran. Kristna och judar i av muslimer ockuperade områden ställdes inför tre alternativ. Det första alternativet innebar att de accepterade islam och följaktligen blev muslimer. Det andra alternativet innebar att de valde att hålla kvar vid sina respektive religioner. Det medförde att de behandlades som andra klassens medborgare. De tvingades betala särskilda straffskatter och utsattes för omfattande diskriminering. De som inte accepterade islam och vägrade att underkasta sig den muslimska makten, straffades undantagslöst med döden.

Sex

Det kanske mest underhållande avsnittet i boken handlar om islams syn på paradiset. Muslimska soldater var fruktade inte minst på grund av sin våghalsighet. Profeten hade förklarat att svärdet var nyckeln till himlen. De som dog i kampen för islam hade en evighet av i huvudsak sexuella äventyr framför sig. Sjuttiotvå oskulder väntade på de krigare som slagits och stupat i Allahs namn. I paradiset varade orgasmerna i 1000 år och var 100 gånger intensivare än normala orgasmer. Skrikande barn, hjälpsökande åldringar och stirrande icke-muslimer var naturligtvis portförbjudna.
Från en strategiskt utplacerad balkong hade de rättroende männen också möjlighet att roa sig med att titta ned i helvetet och se kristna, hedningar och judar rostas om och om igen i en eld som aldrig upphör att förtära deras kroppar.
När muslimska män inte rullade runt i halmen med någon eller några av de 72 oskulderna eller njöt av utsikten från den strategiskt utplacerade balkongen, ägnade de tiden åt att äta och dricka. Varje muslim betjänades av 300 servitörer och förväntades sätta i sig lika många måltider. Toaletter existerade inte eftersom människor förmodades sluta defekera när de anlände till paradiset. En muslimsk poet beskrev den sanitära situationen på följande sätt: det inte är på det viset att muslimer bestämmer sig för att inte defekera när de väl har blivit medlemmar av denna illustra samling, de kan inte defekera eftersom deras anus försvinner när de kommer till paradiset.

Att spänna vagnen före hästen

Det finns flera problem med den traditionella historieskrivningen. Trots att muslimsk imperialism är ett historiskt faktum har det inte skrivits mycket i ämnet. Islams jihad mot väst är en bortglömd och ibland förnekad realitet. Istället framhävs korstågens betydelse. Encyclopedia Britannica ger korstågen 80 gånger mer utrymme än jihad. Hundratals böcker har skrivits om korstågen, blott ett fåtal har dokumenterat islams heliga krig mot väst.
Ett annat problem är att den traditionella historieskrivningen ofta spänner vagnen före hästen. Västerländska och muslimska historiker hävdar gärna att de kristna korstågen gav upphov till fiendeskapet mellan kristendom och islam. Detta är inte sant. Korstågen inleddes 400 år efter jihad och utgjorde en reaktion på den muslimska ockupationen av Spanien. Det är förvisso korrekt att västmakterna ofta förde en imperialistisk politik, men medan västerländsk kolonialism varade i drygt 130 år, pågick muslimsk kolonialism i 1300 år. Korstågen hade dessutom ett begränsat syfte. Målsättningen var att återta det Heliga landet som muslimerna hade ockuperat 450 år tidigare. Muslimsk imperialism syftade till att ockupera och islamisera hela Europa. Stora delar av Europa blev också ockuperat av muslimska arméer. Spanien var ockuperat i 800 år. Portugal tvingades utstå muslimskt herravälde under 600 år. Bulgarien och Grekland var under muslimsk dominans i 500 år. De muslimska arméerna förvandlade Frankrike, Österrike, Bosnien, Kroatien, Polen, Ukraina, östra och södra Ryssland till veritabla slagfält. Serbien var ockuperat i 400 år, Sicilien i 300 år och Ungern i 150 år. Ungern var så plundrat och härjat att det tog landet 200 år att återhämta sig.

Trots detta är det muslimerna som är bittra och européerna som skäms. Det borde vara tvärtom.

Muhammed som myt och verklighet

Muslimer vördar Muhammed. Han uppfattas som en vänlig man som levde ett enkelt liv, omgiven av sina elva fruar. Han hjälpte de fattiga, var en god make och hade 30 mäns sexuella förmåga. Den historiske Muhammed var emellertid en helt annan person. Islams profet var inte endast statsman, han var också krigare och han hade inget till övers för de som motarbetade honom eller inte visade honom vederbörlig respekt. Hans fiender fick händer och fötter avhuggna och ögon utgrävda. De spetsades på pålar, halshöggs eller torterades ihjäl.
Muhammed föddes i Mecka. Han blev tidigt föräldralös och växte upp hos släktingar. Hans första kända arbete var som kamelförare hos en 15 år äldre kvinna. Kvinnan, som förmodligen var kristen, skulle bli hans första hustru och anhängare. Äktenskapet varade i 25 år, fram till kvinnans död.
Enligt myten befann sig Muhammed i en grotta på berget Hira några kilometer utanför Mecka för att vila sig, när en vision uppenbarade sig. I visionen talade ärkeängeln Gabriel till Muhammed. Ängeln förklarade att Gud hade utsett Muhammed till profet. Muhammed blev skräckslagen. Han hade aldrig varit med om något liknande och sprang hem så fort han kunde. Väl hemkommen berättade han för sin hustru vad han hade varit med om. Han sade att visionen vägrade släppa sitt grepp om honom och att den hade följt efter honom och nu befann sig i parets hem. Hustrun, som inte kunde se visionen, bestämde sig för att testa dess moraliska karaktär. Hon tog av sig sina kläder, plagg efter plagg, tills hon var naken och frågade Muhammed om han märkte någon skillnad. Muhammed svarade att visionen försvann i samma ögonblick som det sista plagget föll. Det kan bara innebära en sak, förklarade hustrun: det måste ha varit en ängel. Muhammed var nu inte längre rädd för visionen och när den sedermera återkom lyssnade han noggrant till det som rösten hade att säga och såg till att det blev nedtecknat. Dessa budskap bildar stommen i islams heliga skrift Koranen.
Övertygad om att han var Guds budbärare, började Muhammed att predika i Mecka. Han stötte omedelbart på problem. Kulturen på den arabiska halvön var polyteistisk. Enbart i Mecka fanns över 300 gudomligheter. Den religiöst motiverade trafiken av människor till och från Mecka var, av lätt insedda skäl, uppskattad av stadens affärsmän. Det dröjde följaktligen inte länge innan Meckas makthavare började irritera sig på Muhammed. Islam är en monoteistisk religion och för Meckas härskare var monoteism liktydigt med dåliga affärer. Muhammeds motståndare var hårdföra män som hade för avsikt att försvara sina privilegier med alla till buds stående medel. En kvinna som bekände att hon hade konverterat till islam, spetsades på en påle. I takt med att hans fiender blev allt fler började Muhammed överväga att flytta till Medina. Det var emellertid inte endast den fientliga stämningen i staden som var avgörande för hans beslut. Muhammed hade anhängare i Medina som vädjade till honom att lämna Mecka. Flytten kallas Hijra och lär ha tagit tio dagar och samlat 200 människor. Hijra inleder den muslimska kalendern och anses vara den islamiska historiens största ögonblick.
Även om Muhammed hade entusiastiska anhängare i Medina, var många medineser skeptiska till honom. De tre judiska stammarna i staden var inte ett dugg imponerade av honom och stadens intellektuella gycklade med honom i tal och skrift.
Muhammed finansierade sina maktsträvanden genom att attackera och plundra karavaner som trafikerade handelsleden Syrien-Mecka. Ett av dessa angrepp har en speciell status i islams historia. Under slaget vid Badr sägs muslimerna ha fått hjälp av tusentals änglar att besegra de soldater från Mecka som försvarade karavanen. Naturligtvis var det endast Muhammed som hade observerat änglarnas närvaro. Slaget vid Badr var en stor seger för den muslimska sidan och befäste Muhammeds maktposition i Medina. Efter Badr fanns det ingen i staden som kunde utmana honom och han kunde relativt obehindrat ta itu med sina rivaler. Han lät mörda en av stadens poeter därför att hon hade uttryckt sig i vanvördiga ordalag om honom. Han tvingade en av de judiska stammarna på flykt och beslagtog de flyende judarnas egendomar. Han beordrade massavrättningar av män från en annan judisk stam och konfiskerade deras egendomar:

He had the executions carried out in the market place, where trenches previously had been dug to receive the corpses. The carnage started in the morning and went on all day and into the night by torchlight. Mohammed left the scene early in the evening to enjoy the charms of Reihana, the young widow of one of the victims, a beautiful Jewish girl who had been set aside for the Prophet’s pleasure. … The other women of the tribe as well as the children, about a thousand in all, were sold into slavery.

Medina blev det första centrumet i det imperium som Muhammed byggde upp och islam skulle bli det som höll ihop enheten och legitimerade ledarens imperialistiska planer.

Utrikespolitisk vision

Muhammed var 52 år när han lämnade Mecka för Medina. Tio år senare skulle han dö i sin favorithustrus armar. Under mellantiden hade han inte endast erövrat halva arabiska halvön, han hade även formulerat en utrikespolitisk vision. För Muhammed var islam inte längre enbart en arabisk angelägenhet. Islam skulle dominera världen. Snart skulle Allahs krigare vända blickarna mot Europa.