Yearly Archives: 2018

Nyligen rapporterade Expressen om att amerikanen Nidal Hasan hotas av dödsstraff. Nidal Hasan är major och läkare i amerikanska armén. I november 2009 mördade Hasan 14 människor innan han själv blev nedskjuten av polis. Morden ägde rum på militärbasen Fort Hood och Hasan, som överlevde skottväxlingen, löper nu risk att dömas till döden.
Expressen är en av landets största kvällstidningar. Det är en, får man förmoda, relativt resursstark organisation som har råd att hålla sig med kunniga och researchintresserade reportrar. Det är en tidning, får man förmoda, vars målsättning är att göra verkligheten begripligare.
I denna artikel skall vi kika lite närmare på hur Hasan och morden på Fort Hood beskrevs i Expressen. Den fråga som vi skall ställa oss är om Expressens rapportering bidrog till att ge läsekretsen en rimlig förklaring till morden eller om tidningen tvärtom bara bidrog till att förvirra publiken.

Äpple eller banan? Källa: Wikipedia.

Motiv

Inledningsvis kallas Hasan för “skytt” och “massmördare”. Det är inte så konstigt som det kanske låter. Det var i inledningsskedet inte lätt att veta vad som hade motiverat mördaren. Det som man visste var att en soldat hade skjutit över tio människor och att morden hade ägt rum på en amerikansk militärbas. Lite märkligt är det emellertid att Expressen så sent som 20 augusti, innevarande år, kallar Hasan “psykiatern” och skriver att hans “gärningsmannaprofil liknar mer en massmördare än en terrorist”. Vid denna tidpunkt fanns det inte längre några tvivel om Hasans motiv: hans motiv var religiösa. Hasan var ingen traditionell massmördare, han mördade sina kollegor därför att han ansåg att det var hans plikt som troende muslim.
Expressen presenterar tre förklaringar till Hasans agerande. De utmärks samtliga av de är kompatibla med synen på Hasan som massmördare och psykopat.
Enligt den första förklaringen var morden en “hämnd för att han [Hasan] skulle skickas ut i krig “. Det är en underlig förklaring. En hämnd brukar väl utkrävas efter det att någon har utsatts för ringaktning, inte före? Den andra förklaringen säger att Hasan inte ville hämnas någon oförrätt, han ville endast slippa tjänstgöring i Irak. Denna förklaring är, om möjligt, ännu mer krystad. Det måste väl finnas andra sätt att undkomma tjänstgöring i ett konfliktdrabbat område än att mörda 14 kollegor? Den sista förklaringen går ut på att Hasan var offer för pennalism. Som vi snart skall se är inte heller denna förklaring särskilt övertygande.

Det blir värre

Expressen skriver att Hasan hade förflyttats från Walter Reed Army Medical Center till Fort Hood på grund av att hans överordnade var “missnöjda med honom”. Det är inte sant. Hasan flyttades till Fort Hood som ett led i en befordran.
Vad hade Hasan gjort för att förtjäna denna förmån? Svar: inget. Tvärtom hade han utmärkt sig som extremist. Det är när vi bekantar oss med Hasans beteende som vi förstår att många förmodligen uppfattade honom som en udda figur och kanske också var rädda för honom. Det är först när vi kikar lite närmare på Hasan som person som vi får perspektiv på Expressens teori att han var utsatt för pennalism. Några exempel.
Under en föreläsning på Walter Reed Army Medical Center inför ett fullsatt rum hade Hasan, med hjälp av en PowerPointpresentation, ogenerat försvarat islamism och terrorism. Hans kollegor, läkare och psykiaters, kom till föreläsningen i tron att att Hasan skulle diskutera ett psykiatriskt problem, istället föreläste han på temat “The Koranic World View as it Relates to Muslims in the U.S. Military”. Han förklarade att Gud förväntar sig absolut lojalitet av muslimer, att det är försvarbart att upprätta en islamisk stat med våld och att muslimer inte skall delta i krigshandlingar som kan drabba andra muslimer. Uttryckt på ett annat sätt: en muslim är först och främst muslim och kanske i andra eller tredje hand eller kanske inte alls, amerikan. Hasan sade att den som dödar en muslim med avsikt, skall brinna i helvetet, att otrogna skall brinna i helvetet i vilket fall som helst och att muslimer kan bli potenta maktfaktorer om de offrar sina liv som självmordsbombare.
Detta nämndes inte av Expressen. Faktum är att orden “islamist” eller “terrorist” inte förekommer i Expressens rapportering.
Hasan belönades alltså med en befordran till major och flyttades till Fort Hood, skådeplatsen för morden. Där fortsatte Hasan att provocera. Han fortsatte att prisa jihadister och förklarade för sin överordnade att muslimer borde spränga sig själva och otrogna till döds på Times Square. Han till och med hotade sina chefer. Trots att det vid denna tidpunkt var uppenbart att Hasan stod på fiendens sida, vägrade hans överordnade att avskeda honom eller åtminstone ge honom en reprimand. Istället uppmanades han att moderera sina formuleringar. Man försökte förstå honom. Hasans chef förklarade för honom att han kanske inte borde uttrycka sig så radikalt, det kunde ge människor en felaktig bild av honom: människor kunde börja inbilla sig att han var terroristsympatisör och att han önskade död och förintelse åt USA.
Detta nämns inte heller i Expressen.
Expressen skriver att Hasan hade “samarbetssvårigheter” med sina patienter och hans internetaktiviteter sägs ha uppfattas som störande av militären. Detta är knappast en rättvisande beskrivning av fakta. Det som gjorde Hasan problematisk var inte att han inte samarbetade med sina patienter, utan att han hade försökt värva patienter till islam och att han låtit trycka “Soldier of Allah” på sina visitkort. De “störande” internetaktiviteterna handlade inte om att Hasan tittade på lättklädda damer, utan att han, med myndigheternas goda minne, brevväxlade med ökända islamister i Mellanöstern.
Om vi håller detta i minnet, blir Expressens teori om att morden berodde på att Hasan var offer för pennalism mer än lovligt krystad. Människor hade alla skäl i världen att hålla denna förfärliga man på armlängds avstånd och kanske till och med behandla honom med ringaktning.
Det som gör denna historia bisarr är inte endast att Hasan var terrorist och inget hellre önskade än att se så många amerikaner döda som möjligt, utan att han kunde spela ut sitt register ostraffat på en militärbas. Hasans överordnade var så skräckslagna över att bli anklagade för rasism och islamofobi att de hellre befordrade en terroristsympatisör än avskedade och anmälde honom som säkerhetsrisk.

Politisk plikt

Varför berättade Expressen inte hela historien? Förmodligen därför att det hade stört teorin om Hasan som psykopat och mördare. Om Expressen hade berättat för läsarna att Hasan ropade “Allahu akbar!”, innan han började meja ned kollegorna, hade läsarna förstått att Hasan inte var psykopat och massmördare, utan en religiöst motiverad terorist och det var inte meningen med artiklarna. De skulle inte beskriva verkligheten, utan konstruera den. Den journalistiska plikten fick således ge vika för den politiska plikten att, som det brukar heta, inte bädda för främlingsfientlighet. Allt tyder nämligen på att Hasan hade ett religiöst motiv. Han sköt på allt som rörde på sig, inte på specifika individer. Han var, av allt att döma, inte på jakt efter vissa personer som kanske hade förlöjligat honom, hans målsättning var synbarligen att döda så många som möjligt. Han agerade som Anders Behring Breivik, men till skillnad från Breivik var han omgiven av människor som, tack och lov, var beväpnade och kunde försvara sig.

Tandem

Vilka slutsatser drog det politiska etablissemanget av terroristattacken mot Ford Hood? Försvarsminister Robert Gates talade om nödvändigheten att förhindra framtida “workplace violence” och Janet Napolitano, chef för Homeland Security, förklarade att det viktiga var att förebygga en “anti-Muslim backlash”. Stabschefen General George Casey var i huvudsak oroad över att händelsen kunde diskreditera arméns mångfaldssträvanden. Ingen nämnde islam.
Napolitanos uttalande är särskilt intressant, inte minst därför att det speglar den svenska regeringens reaktion på terroristattacken i Stockholm år 2010. Efter attacken bjöd integrationsminister Erik Ullenhag in företrädare för muslimska organisationer till ett samtal om hur islamofobin i det svenska samhället skall motverkas. Mötet skulle alltså inte avhandla hur säkerheten för icke-muslimer i landet skall stärkas och vilka skyldigheter som muslimska ledare har, utan tvärtom, understryka de plikter som icke-muslimer har visavi muslimer. Det är naturligtvis bisarrt. Expressens artikelserie om terroristen Nidal Hasan är lika erbarmligt absurd. När Expressen valde att beskriva Hasan som psykopat och massmördare, svek tidningen sin uppgift som tredje statsmakt och reducerade sig själv till regeringsmegafon. Det är förvisso bedrövligt att media inte orkar annat än att skämma ut sig.