Yearly Archives: 2018

Jonah Goldberg är amerikan och författare till flera böcker, bland annat Liberal Fascism och Suicide of the West. I denna artikel ska vi titta lite närmare på The Tyranny of Clichés (Sentinel, 2013)

Vad är en kliché?

Goldberg skriver att han brukar föreläsa på universitet och att det, titt som tätt, under den avslutande frågestunden händer att en student ställer sig upp och säger: “I disapprove of what you say, but I will defend to the death your right to say it”. Därefter sätter studenten sig medan publiken applåderar. Klichéer är ofta effektiva om man vill vinna en debatt utan att argumentera eller bara framstå som djupsinnig och modig.
Citatet ovan brukar tillskrivas Voltaire. Det är en kliché därför att det underförstår att det är det förenat med livsfara att föreläsa på universitet. Goldberg skriver att han faktiskt får betalt för att prata med studenter. Dessutom är det uppenbart att studenten och åhörarna är involverade i ett sofistikerat självbedrägeri: “He’ll take a bullet for me? Really?”.
The Tyranny of Clichés beskriver och diskuterar över 20 vanligt förekommande klichéer. I denna artikel ska vi begränsa oss till fyra stycken.

“My interest is finding something that works”

USA:s förre president Barack Obama sade att han ville befria Amerika från ideologier. Hans administration skulle prioritera det som fungerar:

My interest is finding something that works. And whether it’s coming from FDR or it’s coming from Ronald Reagan, if the idea is right for the times then we’re going to apply it.

Obama framställde sig som pragmatiker och sina motståndare som ideologer. Ideologier förblindar oss, sade han. De gör oss dumma och småsinta. Bättre att låta förnuftet råda och fokusera på det som fungerar.

Därefter socialiserade han USA:s sjukvårdssystem. Man måste inte vara överdrivet smart för att inse att det är något som inte stämmer.

Antag att din gräsklippare inte startar. För att få den att fungera har du föga nytta av dina kunskaper i politiska ideologier. Skälet är att problemet är tekniskt. Det har inget med politisk åskådning att göra. Det finns inte liberala, konservativa och socialistiska gräsklippare, endast gräsklippare. Du måste hitta en lösning som fungerar och det är samma lösning oavsett politisk övertygelse.
När Obama beskrev sig som pragmatiker, sade han att han skulle hantera samhällsproblem på samma sätt som trasiga gräsklippare. I realiteten är detta inte möjligt. Samhällsproblem är sällan tekniska problem. Verkligheten talar inte om för oss om vi ska prioritera frihet eller jämlikhet. Det är skälet till att vi behöver ideologier. Ideologier möjliggör principiella resonemang. Om vi är liberaler, prioriterar vi individuell frihet. Om vi är socialister, ger vi förtur åt jämlikhet.
Det är alltså inte fallet att endast kollektivistiska lösningar “fungerar”. Obama ville han att hans motståndare skulle ge upp sina ideologier och acceptera hans ideologi som fakta. Det var därför som han beskrev sig själv som realistisk och verklighetsförankrad och sina motståndare som verklighetsfrånvända.

Hitler var förvisso dogmatisk, men det var även Moder Teresa

Föreställningen om att dogmer är något dåligt och därför något som vi ska undvika är en vanligt förekommande kliché i politisk debatt.
Så här fungerar tricket. Du säger: “Jag tycker att vi ska göra x istället för y”. Din opponent avfärdar din kritik som “dogmatisk” och eftersom “dogm” är ett ord med pejorativ klang tar du kritiken på allvar och retirerar från din position. Ingen vill ju basera sitt tänkande på dogmer? Målsättningen är väl att vara odogmatisk? Eller hur?
Goldberg menar att det inte är fel att vara dogmatisk. Det finns bra och dåliga dogmer. Hitler var förvisso dogmatisk, men det var även Moder Teresa.
Feminister brukar säga att dogmer står i motsatsställning till kvinnors rättigheter. Detta påstående innehåller ett korn av sanning, men det är lika sant att dogmer kan stärka kvinnors rättigheter. Förbud mot könsdiskriminering är inte grundat på ett pragmatiskt resonemang. Det är säkert inte svårt att knåpa ihop ett utilitaristiskt argument som rättfärdigar diskriminering av kvinnor. Feminister förstår det och det är skälet till att de behandlar abortfrågan som en fråga om principer. I realiteten är feminister lika dogmatiska som någonsin kardinalerna i Vatikanen.

Jonah Goldberg: Källa: Gage Skidmore.

“Mångfald är enbart positivt”

“Vi behöver mer mångfald och de som är emot mångfald är rasister”. Hur ofta har vi inte hört detta sägas? Även detta är en vanligt förekommande kliché.
Varför är det en kliché? Det är en kliché därför att “mångfald” endast är ett annat ord för olikheter eller skillnader och det finns ingen anledning att tro att olikheter är något positivt i sig. Diversifierade aktieportföljer och dieter är bra, men öppna gränser leder till allsköns elände.
Det kan vara instruktivt att jämföra “mångfald” med “vänskap”. Vill du vara vän med någon som hela tiden påminner dig om hur ful du är? Skulle du acceptera en sådan person som vän om vederbörande försvarade sig med att hans eller hennes kritik bidrog till den ideologiska diversiteten i din vänskapskrets? “Jag är den enda som säger sanningen om ditt anlete”.
Knappast. Du ställer krav på dina vänner. Utan dessa restriktioner blir vänskapsrelationer meningslösa och destruktiva. Ordet “mångfald” är inte annorlunda. Om vi inte kvalificerar det, blir det egalt om vi importerar islamister, analfabeter eller elektronikingenjörer.
“Mångfald” är ett abrakadabraord vars syfte är att göra fakta irrelevanta.
Varför är socialistiska stater totalitära? De är totalitära därför att det socialistiska projektets syfte är enfald. Målsättningen är att nedkämpa alla kritiker och ena återstoden, det så kallade folket eller “massorna”, under ett och samma röda banér. Goldberg menar att vänstern använder mångfaldsklichén i syfte att framtvinga åsiktskonformitet. Vänstern är övertygad att massinvandring kommer att frampressa en massiv utbyggnad av staten och mångfaldsretoriken och de ackompanjerande rasismanklagelserna används för att kväva kritik mot det kollektivistiska projektet.

“Våld löser ingenting”

Det är en klassisk kliché. Det var ett av de argument som framfördes mot den USA-ledda invasionen av Irak. I realiteten löser våld problem lika ofta som våld skapar problem. Hitler betvingades som bekant med våld. Slavhandeln eliminerades med våld. Islamiska staten krossades med våld.
Många av de som predikade icke-våld under Irakkriget var dessutom själva inte pacifister. De såg inget problem med det våld som utövades av den irakiska regimen. En icke föraktlig andel av demonstranterna mot Irakkriget trodde dessutom på klasskamp och våldsam revolution.
De var inte emot våld. De ville se Bush, Amerika och väst förödmjukat.
När våld diskuteras dröjer det ofta inte länge innan något nämner Mahatma Gandhi. Gandhi var pacifist och förde en framgångsrik kamp mot det brittiska, koloniala styret i Indien. Det var emellertid inte hans pacifistiska övertygelse som gjorde honom så resultatrik. Det reella skälet var att han hade en civiliserad opponent: det liberala England. I Saddam Husseins Irak hade Gandhi inte överlevt mer än tio minuter. Det är lätt att glömma bort det.

Slutord

Hur ofta har vi inte hört den kubanska polisstaten ursäktas med att sjukvården är fri?
Konservativa sägs vara vetenskapsfientliga därför att de är klimatskeptiker. Socialister och feminister anses vara intellektuellt sofistikerade när de vägrar acceptera att intelligens är ärftligt och att män och kvinnor har olika personlighetspsykologiska profiler.
Marxismen stora intellektuella innovation var att den lärde socialister att ifrågasätta empiriska fakta genom att ifrågasätta människors motiv.
Att bli socialist uppvisar likheter med att bli pånyttfödd kristen.
Ungdomar är i allmänhet korkade, men de kompenserar det med passion och engagemang, något som emellanåt förvillar vuxna.
Mahatma Gandhi uppmanade Tysklands judar att begå kollektivt självmord i protest mot Hitlerregimens politik. Det hade varit en heroisk handling, sade han.
Religioner är impopulära därför att de skiljer mellan gott och ont, spiritualitet är populärt därför att det innebär att “Om det känns bra, gör det!”.
Det sägs att konservativa är socialdarwinister, men ingen kan nämna en enda konservativ socialdarwinist. Alla bara “vet” att så är fallet. Faktum är att socialdarwinismens förmenta fader, Herbert Spencer, inte var socialdarwinist. Han var inte ens darwinist. Trots det behandlas Spencer som pestsmittad, medan Karl Marx bemöts med respekt – trots drygt 100 miljoner döda.
Det är inte sant att om man släpper ned i levande groda i en kastrull med kokande vatten att den hoppar ur kastrullen. Den dör.
När George W. Bush införde The Patriot Act förklarade vänstern att “Dissent is the highest form of patriotism”. När Barack Obama förlängde lagens liv och expanderade dess tillämpningsområde avfärdades all kritik av presidenten som rasistisk.
Social rättvisa är en platshållare för radikala politiska krav.
Det sägs att det är bättre att tio skyldiga går fri än att en oskyldig döms. Varför då inte avskaffa straffsystemet helt?
Marie Antoinette sade inte “If they have no bread, let them eat cake”. Hon sade “let them eat buns” och det är något helt annat.
Ateister och religiösa fanatiker är mer lika varandra än många tror. Ateister dyrkar förnuftet, fundamentalister dyrkar Gud. Överallt där människor har rätt att fritt utöva sin religion försöker de begränsa denna frihet med hänvisning till att människor gör sig skyldiga till avgudadyrkan.
Jonah Goldbergs bok The Tyranny of Clichés analyserar över 20 vanligt förekommande klichéer. Boken är inte endast underhållande läsning, den ger också läsaren tips om hur denne kan undvika att bländas intellektuellt av påståenden som egentligen inte är några argument. Dessutom är det en rolig bok. Goldberg kallar James Camerons Avatar för “Pocahontas in Space”. “Now, that is funny.”