Yearly Archives: 2018

I SCUM Manifesto förklarade den amerikanska feministen Valerie Solanas att hon ville mörda halva mänskligheten. När ingen ville göra teater av hennes lilla hatskrift, sköt hon Andy Warhol i syfte att skapa uppmärksamhet. Skottskadorna var så allvarliga att Warhol tvingades att bära en kirurgisk korsett resten av sitt liv för att hålla sina organ på plats. Det är ett understatement att säga att Solanas lyckades i sitt uppsåt.
SCUM Manifesto anses numera vara en feministisk klassiker. Kakan Hermansson, svensk feministisk konstnär, beskrev Warhols skottskador som exempel på “stark konst”:

Valerie Solanas har skulpterat den inte så värst intressanta konstnären Andy Warhols kropp.

Valerie Solanas Scum Manifesto

Nu har Solanas fått konkurrens. Naomi Alderman är en brittisk författare och feminist. I sin bok The Power mördar kvinnor män på löpande band av det enkla skälet att de kan göra det. Alderman har nämligen utrustat sina kvinnor med en förmåga att döda män endast genom att vidröra dem.

Naomi Aldermans The Power

Aldermans bok borde vara djupt kontroversiell. Inte minst bland feminister. Feminister är, som bekant, ett extremt lättkränkt släkte. Det räcker numera att man säger “Mamma och pappa” för att valfri grupp av feminister ska gå i taket och börja yra om patriarkat och könsmaktsordning.
Alderman behöver dock inte bekymra sig dylika petitesser. Hon lever i ett samhälle som kultiverar manshat. Att hata män är numera en indikator på intellektuell sofistikation. Inte överraskande har Aldermans lilla hatskrift beskrivits som en reflektion över hur relationerna mellan män och kvinnor hade förändrats om kvinnor hade haft möjlighet att mörda män närhelst de vill.
The Power vann Baileys Women’s Prize for Fiction år 2017. Boken har karakteriserats som en feministisk science fictionroman och New York Times har beskrivit den som “a particularly satisfying revenge fantasy”.