Yearly Archives: 2018

Feministiskt initiativs två partiledare, Gudrun Schyman och Gita Nabavi, har hållit tal till nationen. Nabavis tal är så utslätat och belamrat med klichéer att det är rena tortyren att lyssna på det. Schymans tal innehåller inga direkta nyheter, men hon är en begåvad politisk räv och behärskar konsten att formulera politiska budskap.
Båda talen visar att det inte kan vara lätt att vara genusfeminist och ledare för ett politiskt parti med en tydlig fascistisk profil.

Gudrun Schyman, Feministiskt initiativ. Källa: Wikimedia.

Ett revolutionärt projekt

Revolutionära rörelser baseras på apokalyptiska och manikeiska vanföreställningar och FI är inget undantag.
Om vi får tro Schyman, behövs FI därför att just nu utvecklas samhället åt fel håll. Könsrelationerna i Sverige beskrivs som ett “slagfält”. De etablerade partierna beskrivs som "marionetter" som kontrolleras av mörka krafter. De sägs ha lagt “ett rasistiskt raster över hela valrörelsen”.
Ett annat problem är att människor inte har förstått att svenskhet är en social konstruktion vilket har fått till följd att nationalismen härjar mer eller mindre fritt.
Politikerna tvingar inte företag att endast fastanställa människor och de tillåter skattebetalarna att behålla alldeles för mycket av sina inkomster. Sverige har mage att hålla sig med ett försvar när pengarna behövs för genusfeministiska jämlikhetsprojekt. Lönebildningen kontrolleras inte av politiker som Schyman och Gita Nabavi och samhället är inte fritt “från alla former av diskriminering”.
Eftersom FI är ett i grunden revolutionärt parti antas det dessutom att alla dessa problem hänger ihop. Det går av det skälet inte att avskaffa diskriminering utan att lagstifta om fasta anställningar. Inte heller kan vi garantera människor fasta jobb om vi inte också avskaffar nationsgränserna och det är omöjligt med mindre än att ungdomar som ännu är för unga för att kunna tänka självständigt indoktrineras i genusideologi osv.
Hela samhället måste omskapas. Den genusfascistiska staten ska leda offensiven och Schyman och Nabavi hoppas att få hålla i spakarna.

Gita Nabavi, Feministiskt initiativ. Källa: Wikimedia.

Sverige år 2028

I FI:s Sverige, år 2028, förekommer inga svenskar. Det finns blott människor med rättigheter. Tio år av genusfeministiska “utbildningsinsatser” har medfört att de flesta svenskar har insett att svenskhet endast är en rasistisk social konstruktion. “Antirasistiska grupper … Feministiska grupper, HBTQ-gruppers” långa kamp har gett resultat och den genusfascistiska staten står som garant för denna nya konsensus.
Följaktligen har Sverige avskaffat alla gränser. Nabavi menar att svenskar ska vara tacksamma över att människor vill komma till vårt “karga land”. Därför ska Migrationsverket döpas om till Mottagningsverket. I FI:s Sverige är rättigheter inte bundna till en territoriell jurisdiktion. De är universella. Alla som vill och kan ta sig till Sverige är välkomna och när de väl är här har de samma rättigheter som de som har bott här i generationer av det enkla skälet att också medborgarskap är en illvillig rasistisk social konstruktion.
FI:s Sverige är ett samhälle grundat på “tillit”, trots att den gemensamma värdegrund som nationen en gång förkroppsligade och som borgade för social sammanhållning har dekonstruerats och ersatts med en kakafoni av inkommensurabla sexuella, etniska och andra identiteter. Det behövs ingen nation, om vi får tro Schyman. Sammanhållning råder i den genusfeministiska utopin därför att “samhälle betyder ju sammanhållning”.
Schyman har lärt sig läxan från sina år i den kommunistiska rörelsen. Istället för att säga som det är, att hon är emot marknadsekonomi, klagar hon över “materiell tillväxt”. Dessutom: vem bryr sig om utbud och efterfrågan? Inte Schyman. “Det är självklart att en gymnasieexamen från vårdlinjen är lika mycket värd som en från verkstadstekniska linjen”.
I FI:s Sverige tillhör människorna den genusfascistiska staten. Med FI får det dekonstruerade svenska folket en välfärd som tar hand om dem “från vaggan till graven”. De “privata konsumtionerna” är dock ett problem och ska ersättas av ett “solidariskt samhälle”, som om människors inkomster tillhörde FI.
Schyman varnar för en “auktoritär samhällssyn”. Hennes partikamrat, europaparlamentarikern Soraya Post, har larmat om samma missförhållande och sagt sig vilja eliminera problemet genom att förbjuda Sverigedemokraterna. Det är naturligtvis skrattretande inkonsekvent. I SCB:s opinionsundersökning för maj månad erhöll SD 18,5 procent av rösterna. FI är så litet att partiet hamnat i gruppen Övriga partier. Där grälar Schyman och Post om 2,9 procent med bland annat Kommunistiska Partiet, Kalle Ankapartiet och Kristna värdepartiet. Om Post får igenom sin åsikt, blir det dock andra bullar. Då ska den sociala konstruktionen “Sverige” förbjudas i lag och alla SD-röster räknas som noll.
På feministiska kallas detta: “kärlek i politiken”.