Monthly Archives: November 2018

Efter en exceptionell intellektuell karriär har den 86-årige amerikanske ekonomen Thomas Sowell beslutat sig för att pensionera sig. Sowell har författat ett närmast oräkneligt antal böcker. Hans sista bok är Wealth, Poverty, Politics (Basic Books, 2016). Den fråga som Sowell ställer sig är: varför är vissa individer, grupper och nationer fattiga, medan andra är rika?

Fattigdom eller välstånd?

Sowells allmänna tes skulle kunna sammanfattas på följande sätt: människor föds på olika platser, men inte alla dessa platser har samma förutsättningar för ekonomisk och social utveckling, och detta är ingens fel.
När ekonomisk ojämlikhet diskuteras antas det ofta att målet är att förklara varför vissa individer, grupper och nationer är fattiga. Sowell menar att detta tillvägagångssätt ställer problemet på dess huvud. Människor tar ekonomiskt välstånd för givet och antar att det är avvikelser från denna norm som söker en förklaring.
Realiteten är den omvända. Fattigdom och ekonomiska skillnader är universellt förekommande. Människan har levt i fattigdom alltsedan begynnelsen. Det välstånd som ungdomar idag tar för givet har en kort historia. USA är ett av världens rikaste länder, men för 100 år sedan hade de flesta amerikanska hushåll varken spoltoalett eller elektriskt ljus.
Fattigdom och ekonomiska dispariteter är norm. Det är inte fattigdom och ekonomiska skillnader som söker en förklaring, utan det relativa ekonomiska välstånd som vi har uppnått. Frågan är vad de individer, grupper och nationer som faktiskt har uppnått välstånd har gjort för att bryta med fattigdom och underutveckling.

Förklarande faktorer

Sowell diskuterar fyra olika kategorier av faktorer:

• Geografiska omständigheter
• Kulturellt kapital
• Sociala faktorer
• Politiska faktorer

Ekonomiskt välstånd förutsätter produktion av varor och tjänster och kan hämmas eller gynnas av dessa faktorer. Ekonomisk utveckling eller underutveckling har alltså inte en orsak. Den marxistiska teorin hävdar t.ex. att exploatering förklarar varför vissa individer, grupper och nationer har så mycket, medan andra har så lite.
Sowell menar att verkligheten är mer komplex. I realiteten kräver ekonomiskt välstånd att många förutsättningar är uppfyllda. Ofta interagerar olika villkor med varandra. Det finns länder som är fattiga trots att de har ett överflöd av naturresurser, medan andra är rika trots att de inte har några naturresurser alls.
Sowell menar att det är viktigt att man separerar kausala och moraliska frågor. Debatter om ekonomiska ojämlikheter mynnar ofta ut i en jakt efter någon att skuldbelägga. Men om Sowell har rätt finns det ofta ingen skurk. Ekonomiska skillnader reflekterar det grundläggande faktum att universum inte har en jämlik struktur.

Geografi

Geografi är inte egalitärt. Geografiska förhållanden kan underlätta eller försvåra ekonomisk utveckling genom att vidga eller snäva in människors kulturella universum.
Kuster är viktiga. Trots att Afrika är större än Europa, har Europa längre kustlinje. Europa har fler skyddande hamnar och vattendjupet är tillräckligt för att oceangående fartyg ska kunna lägga till vid strand. Afrika har få naturliga hamnar där fartyg kan söka skydd eller lasta av gods. Kusterna är dessutom ofta för grunda för oceangående fartyg.
Floder är viktiga av flera skäl. De förser människor med dricksvatten. Människor kan fånga fiskar som lever i floder och äta dessa. I många länder används flodvatten för att bevattna odlingar. Kanske viktigast är dock användningen av vattenvägar som transportleder. På denna punkt är världens floder olika. Om en flod ska kunna tjäna som transportled, krävs ett minimidjup samt att fallhöjden inte är för hög.
I Afrika är strömmarna strida och vattenfallen många och detta gör många floder oanvändbara som transportleder. Inte ens Nilen är tillräckligt djup för stora fartyg. Östeuropas floder leder ofta till sjöar eller inlandshav istället för till de stora oceanerna. Dessutom fryser de på vintern på grund av avståndet till Golfströmmen. I Ryssland flyter många floder ut i den arktiska oceanen.
Vattenvägarna i USA och Västeuropa är annorlunda. Flodvattnet rör sig långsamt och fallhöjden är låg vilket innebär att det är ont om strömmar och vattenfall. Dessutom är de ofta möjliga att trafikera året runt.
Navigerbara floder och skyddande hamnar är en viktig förklaring till urbaniseringen av stora områden i USA och Europa. Städer är en förutsättning för ekonomiska och andra framsteg, men de växer inte fram slumpmässigt och oberoende av geografiska omständigheter. Ofta hittar vi dem utmed navigerbara floder eller i vindskyddade kustlägen.
Skillnader i urbanisering är därför inte ekonomiskt neutrala. Urbaniserade befolkningar har högre levnadsstandard än icke-urbaniserade grupper. Sowell menar att detta blir tydligt om man studerar immigranter till USA från Europa. Immigranter från jordbruksområden tjänade ofta en bråkdel av vad invandrare från urbaniserade länder som Norge, Sverige och England erhöll i inkomst.
Afrikas geografi har hämmat utvecklingen av städer och detta har påverkat kontinentens ekonomiska utveckling negativt. Den afrikanska landmassans kustlinje och flodsystem ger ett pittoreskt intryck, men det ekonomiska värdet är dessvärre begränsat.
Inte heller oceaner, öar och öknar är ekonomiskt neutrala. Öknar lämpar sig inte för jordbruk och det är förklaringen till varför britterna bosatte sig utmed Australiens kuster. I Afrika har den väldiga Saharaöknen varit en barriär för kommunikation med Europa vilket begränsade afrikanernas kulturella universum. Atlanten i väster och indiska oceanen i öster har förhindrat kommunikation i dessa väderstreck.
Grupper som lever isolerade på öar har i regel lägre levnadsstandard än andra grupper. När spanjorerna kom till Kanarieöarna, upptäckte de att människorna där levde på stenåldersnivå. Detsamma gällde aboriginerna i Australien.

Land

Landmassor har ekonomiska implikationer. En landmassas topografi kan göra vattenlederna kommersiellt obrukbara och dess sträckning kan främja eller begränsa handel och kommunikation.
Den euroasiatiska landmassan sprider sig från öst till väst. Det innebär att öst och väst har en snarlik flora och fauna. Det medför också att kunskap om jordbruk och jordbruksprodukter kan spridas i både riktningarna. Spagetti, som för många människor är förknippat med Italien, kommer egentligen från Kina.
Därför har Europa och Asien haft större ett större kulturellt utbyte än Nord- och Sydamerika. Kunskap om jordbruk i norr har ingen automatisk tillämpning i centrala Sydamerika som domineras av stora djungelområden.
Berg har ekonomiska följder. Bergsfolk lever i regel isolerade och är därför mindre avancerade än låglandsfolk. Brist på utveckling och fattigdom är vanligt i bergsområden. Vetenskap, konst och litteratur blomstrar i städer. Den antika kultur som vi beundrar så mycket var en produkt av stadsbor, inte av jordbrukare eller individer som levde uppe i bergen. Ekonomiska aktiviteter förutsätter lag och ordning, men lag och ordning är svårt att upprätthålla i avlägsna bergsområden.
Jorden på bergssidor lämpar sig dessutom sällan för jordbruk, så människor lever ofta i dalgångar där tillgången på mark är begränsad. Vattenvägarna har, på grund av topografiska förhållanden, begränsat värde som transportleder. I den mån det finns vägar, är de ofta svårnavigerade, smala och av dålig kvalitet och dyra att underhålla. Detta bidrar till isoleringen och gör det svårt att bryta med fattigdomen.

Klimat

Klimatet är av betydelse för möjligheten att bedriva jordbruk. Utan golfströmmen hade förutsättningarna för jordbruk varit radikalt annorlunda i Västeuropa. Handeln i Europa hade inte kunnat utvecklats som den gjorde under medeltiden om kusterna hade frusit med jämna mellanrum.
Europa har ett klimat som lämpar sig för jordbruk. Jordbruk kräver ett måttligt, men regelbundet regnande. I Europa regnar det stora delar av året och under vinterhalvåret försörjs floderna med vatten från smältande snö. Vädret i tropikerna är annorlunda och karaktäriseras av skyfall åtföljda av torrperioder.
Jorden i tropikerna lämpar sig inte heller för jordbruk.
Jordbruk kräver dragdjur av olika slag. Dessa saknas i tropiska Afrika och när européerna fraktade dit dem med båtar dog de av sjukdomar. Detta försvårade skapandet av ett effektivt transportsystem på land. Den annorlunda bakteriefloran har också bidragit till Afrikas isolering. Ett tag var den uppskattade medellivslängden för européer i tropiska Afrika ett år.

Imperialism

Detta förklarar också varför den melodramatiska synen på kolonialismen är så ensidig. Den amerikanske författaren Dinesh D’Souza, som har sina rötter i Indien, sade att hans farfar hatade vita på grund av kolonialismen. Själv hade D’Souza inget problem med vita och det var inte särskilt svårt att förstå varför han hade en sådan radikalt annorlunda syn på västerlandet än farfadern. Farfadern hade levt under det brittiska, koloniala väldet. Han hade konkreta erfarenheter av det. Han hade, med egna ögon sett, hur britterna hade underminerat den traditionella indiska kulturen och infört ett helt nytt politiskt system. För farfadern var detta kulturimperialism av allra värsta sort, men det skulle, paradoxalt nog, gagna hans sonson och framtida generationer av indier:

Much as it chagrins me to admit it – and much as it will outrage many Third World intellectuals for me to say it – my life would have been much worse had the British never ruled India.
How is this possible? Virtually everything that I am, what I do, and my deepest beliefs, all are the product of a world view that was brought to India by colonialism. I am a writer, and I write in English. My ability to do this, and to reach a broad market, is entirely thanks to the British.
My understanding of technology, which allows me, like so many Indians, to function successfully in the modern world, was entirely the product of a Western education that came to India as a result of the British. So also my beliefs in freedom of expression, in self-government, in equality of rights under the law and in the universal principle of human dignity – they are all the product of Western civilization.

I södra Nigeria gick svarta ungdomar i missionärsskolor, medan sådana skolor var förbjudna i det muslimska norr. Muslimernas ovilja att öppna upp sig för kontakter med en mer avancerad civilisation, medförde att den södra delen av landet skulle komma att dominera politik och ekonomi.
På Sri Lanka gick barn tillhörande den tamilska minoriteten i norr i brittiska skolor i vilka ungdomarna studerade framför allt matematik och naturvetenskapliga ämnen. Följaktligen fick de ett utbildningsövertag över den singalesiska befolkningsmajoriteten, vilket medförde att tamilerna sakta men säkert kom att dominera samhällslivet.

Demografiska faktorer

Demografiska faktorer påverkar gruppers och därmed nationers ekonomiska utveckling. Vid en tidpunkt var medelåldern för amerikanska judar 20 år högre än den för spansktalande från Puerto Rico. Det innebär att judar kommer att vara överrepresenterade i välbetalda yrken som kräver lång yrkeserfarenhet, medan ungdomar från den lilla ön kommer att vara överrepresenterade i kriminalstatistiken.

Kultur

Geografiska faktorer är inte predestinerande, men de underlättar eller försvårar för människor att utvecklas ekonomiskt genom att påverka storleken på människors kulturella universum.
Med “kultur” avser Sowell ordets i dess vida betydelse. Kunskap och vetenskap är således kultur. Sociala värden, sedvänjor och traditioner är också kultur. Kultur är, kort uttryckt, saker som existerar mellan människors öron.
Det är inte svårt att förstå varför kultur i denna mening är viktigt.
Människor som levde på stenåldern hade mer naturresurser till sitt förfogande än vi moderna människor, men eftersom de saknade nödvändiga kunskaper för att kunna exploatera dessa resurser, betydde de inget för dem. Det har alltid funnits olja i Mellanöstern, men dessa blev naturresurser först när människan lärde sig att pumpa upp oljan och raffinera den. Utan kultur förblir naturresurser ting som är lokaliserade under markytan. Naturresurser är viktiga, men utan kultur i vid mening har vi ingen nytta av dem.
Tysklands mirakulösa återhämtning efter andra världskriget är ett exempel på det kulturella kapitalets betydelse. Kriget hade medfört massdestruktion av fysiskt kapital, av fabriker, broar, städer, men inte av det kulturella kapitalet. Det är också ett skäl till varför ekonomiskt stöd till fattiga länder i den tredje världen gör så liten nytta: mottagarna saknar det erforderliga kulturella kapitalet.
Människor tar med sig sin kultur när de flyttar. Det är naturligtvis på både gott och ont. Immigrantgrupper med en kultur som inte är öppen för utveckling och framsteg kan bli ett problem i avancerade samhällen.
Ofta har immigranter haft en kultur som gett dem fördelar. Tyskar utvecklade ölindustrin i stora delar av världen. Kinas mest populära öl är faktiskt framtaget av tyskar. Kineserna kom till Malaysia barskrapade, men skulle snart dominera landets ekonomiska liv. I början på 20-talet uppgick judarna till 6 procent av Polens befolkning, men de utgjorde hälften av landets läkare. De var också överrepresenterade på tyska universitet. Armenierna utklassade turkar i det ottomanska utbildningssystemet.
Immigranter från i huvudsak Europa byggde upp industrierna i flera sydamerikanska länder. Immigranter till Argentina konkurrerade ofta ut lokalbefolkningen. De var bättre utbildade och hade en starkare entreprenörsanda. Det var européer som effektiviserade det argentinska jordbruket och gjorde Argentina till ett spannmålsexporterande land. Den argentinska staten uppmuntrade också invandring till Argentina från länder utanför den spanska kultursfären. Resultatet var att i början på 1900-talet var Argentina ett av världens rikaste länder.
Kulturell diffusion är lika vanligt förekommande som det är missförstått. Anledningen till att England, en liten och perifer önation, kunde dominera stora delar av världen var inte endast att den västerländska kulturen var receptiv. Väst ersatte inte endast det romerska siffersystemet med ett indiskt, de gjorde det därför att det indiska systemet är bättre än det romerska. Det är inte bara annorlunda, det är faktiskt bättre. Anledningen till att många minoriteter har varit framgångsrika, är deras kulturella kapital. De har värderat utbildning och entreprenörskap och inte varit rädda för att smutsa ner händerna. Utbildade afrikaner föraktade ofta manuellt arbete, medan den brittiska adeln var känd för sin envisa strävan att optimera bruket av sina gods.
Inte alla kulturer är dock receptiva. På ett år översätts det lika många böcker till spanska som det har översatts till arabiska de senaste tusen åren. Detta är ett exempel på kulturell isolering. Debatten om islam fokuserar ofta på arkitektur, konst och historia, dvs. om sådant som skulle kunna visas upp på ett museum eller få plats i en bok, men islam är också en kulturell praktik.
Om man betraktar kulturer som Sowell gör, som praktiker, är det inte alls självklart att alla kulturer är lika mycket värda och att alla etniska grupper har lika mycket att bidra med.
Kulturella skillnader leder till ekonomisk ojämlikhet. Immigranter med en stark arbetsetik, entreprenörsanda och sammanhållning, kommer att konkurrera ut en majoritetsbefolkning som tar sina privilegier för givna. Den enorma korruptionen i det sovjetiska samhället innebar att Sovjet var ett fattigt land trots att det var välsignat med naturresurser och hade en välutbildad befolkning. Indiska företag är ofta familjeföretag därför att stölder på arbetsplatser är vanligt.
Bland kineser i Malaysia var tilliten omvänt absolut och man bekräftade affärer med ett handslag.
Individer, grupper och nationer som är öppna, receptiva och ärliga kommer att ha ett högre välstånd än individer, grupper och nationer som envisas med att bevara destruktiva kulturella praktiker.
Det är inte ovanligt att defekta kulturer romantiseras och behandlas som museiobjekt snarare än som kulturella praktiker med avgörande effekter på människors möjligheter att påverka sina liv.
Historien är full av exempel på minoriteter som anklagats för att dominera vissa industrier som de faktiskt har skapat. I Nigeria och på Sri Lanka ledde den politiska agitationen till inbördeskrig. I andra länder har produktiva minoriteter diskriminerats och till och med deporterats till förfång för de nationella ekonomierna.

Slutsatser

Sowells huvudtes är att vi inte ska förvåna oss över att det existerar ekonomiska ojämlikheter. Ekonomiska skillnader är norm, inte avvikelser från en norm och en orsak till dem är geografiska skillnader.
Om geografiska omständigheter hade varit slumpmässigt fördelade mellan världens olika folk, hade det kanske existerat ekonomisk jämlikhet. Så är dessvärre inte fallet. Kustlinjer ser olika ut på olika håll. Olika länder har olika klimat, flora och fauna. I tropikerna har mikroorganismer försvårat utvecklingen av jordbruk. Floder kan vara mer eller mindre lämpade för varutransporter. Alla jordmåner passar inte för jordbruk. Berg, öknar och oceaner kan isolera människor från kontakter med omvärlden. Olika länder har olika mycket naturresurser.
Följden blir ekonomiska skillnader. Därför ska vi inte förvänta oss ekonomisk jämlikhet mellan nationer. Några kommer att blomstra ekonomiskt, medan andra kommer att stagnera. Detta har inget med diskriminering att göra. Vissa människor har helt enkelt fötts på platser som inte lämpar sig för kommersiell verksamhet. Universum är inte designat med social rättvisa i åtanke.
Geografiska villkor är likväl inte predestinerande. Människor kan övervinna naturliga begränsningar, men det kräver ofta smärtsamma kulturella förändringar och skälet till att sådana processer är plågsamma är att kultur och personlig identitet är sammanflätade. Japan är ett av väldens rikaste länder trots att landet knappast har några naturresurser. Det har uppnått sin position tack vare att japanerna har varit villiga att ifrågasätta den egna kulturen. För många äldre japaner har det, med all säkerhet, varit en smärtfylld process, men det har gett dagens unga japaner möjlighet att leva i ett avancerat samhälle. En kultur som har gagnat en civilisation vid en tidpunkt, kan alltså vid en annan tidpunkt fungera som en broms på utvecklingen.
I likhet med geografiska faktorer, kan kulturer gynna ekonomisk utveckling och bidra till olikheter. En stark arbetsetik, entreprenörsanda och en positiv syn på utbildning har gynnat många minoriteter. På 60-talet utbildades det över 100 gånger fler ingenjörer med kinesiskt ursprung än malajer i Malaysia.
Invandrare som har varit utrustade med ett negativt kulturellt kapital har följaktligen haft en lägre levnadsstandard och ett snävare kulturellt universum än konkurrerande grupper.
Detta är ingens fel. Kineserna kunde diskriminera malajerna lika lite som tamilerna kunde särbehandla singaleser eller judarna polacker. Diskrimineringsanklagelserna mot dessa grupper är politiskt motiverade efterhandskonstruktioner som saknar empiriskt stöd. Grupper avancerar på den sociala stegen genom att skaffa sig ett kommersiellt gångbart humankapital.
Kulturell konkurrens är inte ett nollsummespel, den gagnar alla som deltar. Till och med europeiska konservativa som Edmund Burke insåg att samhällen som inte förändras, kommer att gå under. Kulturer har inte endast ett emotionellt och symboliskt värde. De ska inte endast hålla ihop oss som grupp, de ska också hjälpa oss att lösa det praktiska livets problem och det innebär att när världen blir annorlunda, måste också de förändras.

I nästa artikel om Thomas Sowells bok Wealth, Poverty, Politics ska vi kika lite närmare på sociala och politiska faktorer. Även de kan bidra till eller lägga hinder i vägen för ekonomisk utveckling.