Yearly Archives: 2017

Kommunistiska Partiet anser att arbetarklassen bör beväpna sig. Vänsterpartiet vill ha ett afrosvenskt informations- och kunskapscenter.
Liberala Ungdomsförbundet vill ha öppna gränser. Moderata ungdomsförbundet är av samma åsikt. Moderpartiet vill ha mer arbetslinje och mindre bidrag.
Feministiskt initiativ vill att “kultur och kulturarbetare uppfattas som oundgängliga i samhällssamtalet”. Socialdemokraterna säger sig kämpa för jämställdhet. Miljöpartiet vill utreda om vi skall ha medborgarlön, dvs. om de som inte vill arbeta skall slippa arbeta.
Hur skall man förklara dessa uppfattningar? Föraktar moderater fattiga? Lider vänsterpartister av kulturellt mindervärdeskomplex och liberaler av klaustrofobi? Är miljöpartister lata? Domineras Feministiskt initiativ av arbetslösa kulturarbetare och stöds socialdemokraterna av människor som är inkapabla att ta för sig?
Det är inte fel att använda psykologiska och moraliska begrepp när man försöker förstå människors motiv, men politiska diskussioner bör kanske hållas på en ideologisk nivå.

Exempel: fri invandring

Låt oss ta invandringspolitiken som första exempel. Liberala Ungdomsförbundet vill ha öppna gränser. För att förstå varför måste man kika lite närmare på grundstenarna i ungliberalernas ideologi.

Liberala ungdomsförbundet. Källa: Wikimedia.

Människan uppfattas som en individ som existerar separat från andra individer. Dessutom äger individen ontologisk prioritet: hon är samhällets grundläggande beståndsdel. Alla sociala fenomen kan följaktligen sönderdelas i individer. Ett fotbollslag består ytterst av spelare och en armé av officerare och soldater. Samhällen är inte annorlunda. De består i slutändan av en rik variation av individer. Vad innebär detta?
För det första: att det endast finns individer.
För det andra: att begrepp som “nation” och “folk” är ideologiska mystifikationer.
För det tredje: att endast individer har rättigheter.
För det fjärde: att alla individer har samma rättigheter.
För det femte: att rättighetsbegreppet tolkas naturrättsligt.
Om det inte finns nationer eller folk, utan endast individer, om endast individer har rättigheter, om alla individer har samma rättigheter och om dessa rättigheter är naturliga rättigheter, förbryter vi oss mot naturrätten när vi stänger ute individer från andra delar av världen med visumkrav, gränskontroller och lagar om invandring. Därav följer att om vi vill främja mänskliga rättigheter, är fri invandring ett krav.

Exempel: diktaturförsvar

Kapitalism kännetecknas av privat ägande av produktionsmedlem. I Sovjet ägde staten allt. Till och med Stalins villa var statlig egendom. Kapitalismen var upphävd.
Detta förklarade varför kommunister i väst försvarade Sovjet. De applicerade en generell teori på konkreta förhållanden. Det spelade ingen roll att folkdemokratierna var inhägnade med taggtråd för att hindra människor från att fly till det kapitalistiska väst, kommunisterna kände sig tvingade av ideologiska skäl att försvara öststatsdiktaturerna.

Den förfärlige herr Marx. Källa: Wikimedia. 1

Marx sade det: efter kapitalismen följer socialismen. I Sovjet var kapitalismen upphävd. Kommunisternas försvar av öststatsdiktaturerna var ideologiskt betingad.

Islam behandlas annorlunda

Islam är också en ideologi, men när muslimer spränger byggnader, kör flygplan in i skyskrapor eller genomför veritabla massakrer på otrogna, reagerar politiker och media på ett delvis annorlunda sätt.
Det finns en mer eller mindre uttalad motvilja mot att diskutera problemet med muslimsk terrorism på en ideologisk nivå. Politiker och media pratar gärna om terrorister, men ogärna om muslimska terrorister.
Vi finner inte samma tvekan när kristendomen avhandlas eller när politiska partier diskuteras. När situationen i kommuniststaterna dryftades på 70-talet var det raka rör. Ingen menade att alla kommunister är våldsverkare, men likväl var det få som tvekade att sätta likhetstecken mellan kommunism och diktatur. Det var en debatt som fördes på den politiska ideologins nivå. Debatten om Sverigedemokraterna har också den handlat mycket om partiets ideologi.
Låt oss kika lite närmare på ett exempel.
Efter terroristattackerna mot New York och Washington, förklarade USA:s dåvarande president George W. Bush att islam är en fredens religion. Vad menade Bush?

George W. Bush. Källa: Wikimedia.

Menade han att muslimer är fredliga människor? I så fall hade han naturligtvis rätt. Det finns godlynta svenskar och elaka danskar. Amerikaner är ofta gästvänliga, men det finns säkert undantag från den regeln. Muslimer är knappast annorlunda. Det finns pärlor och rötägg i alla folkslag.
Förmodligen var det dock inte det som Bush menade. Kanske menade han att västerlänningar inte har något att frukta från islam. Historiskt sett är detta inte sant. Den muslimska världen bedrev under en lång period ett systematiskt krig mot det kristna Europa. Spanien var ockuperat i 800 år. Portugal ockuperades i 600 år. Grekland och Bulgarien hölls med våld i 500 år. Rumänien och Serbien tvingades utstå islamiskt styre under 400 år. Ungern var ockuperat i 150 år. Sicilien led under 300 år. Muslimska arméer härjade i Armenien, Georgien, Polen, Ukraina, Ryssland, Österrike, Italien, Frankrike och Bosnien.
En möjlighet är att Bush uttalade sig om islam som doktrin. Han kanske menade att den muslimska imperialismen inte var inspirerad av islam. Frågan är då vad den var inspirerad av? Bush hade inget svar på den frågan.
En annan möjlighet är att Bush menade att även om islam en gång i tiden utgjorde ett hot mot väst, är det inte längre fallet. Vår tids muslimer har rensat islams urkunder på traditionalism och anpassat budskapet till den moderna världens krav. Kort uttryckt: islam är inte annorlunda än kristendomen. Denna tolkning är faktiskt också den tvivelaktig och vi skall vi återkomma till varför i nästa artikel.

Problemet med avideologiserade diskussioner

Politiska diskussioner utan ideologiska referenser blir lätt obegripliga. För att förstå de kommunistiska diktaturerna var det faktiskt nödvändigt att ha en minimal förståelse av den ideologi som vägledde uppförandet av dem.
På samma sätt skulle den nazistiska folkmordspolitiken förbli obegriplig om den inte relaterades till den nationalsocialistiska ideologin.
Inte heller skulle vi förstå debatten om demokrati och diktatur under det kalla kriget utan termer som “liberalism” och “socialism”.
Detta är egentligen inget konstigt. Ingen tror att kommunister vill ha planekonomi och liberaler marknadsekonomi, men inte av några särskilda skäl.
Likväl: när islam hamnar på tapeten blir allting ofta väldigt komplicerat. Muslimska terrorister beskrivs ofta som våldsverkare utan någon specifik ideologisk hemvist. I bästa fall har de, som Bush uttryckte det, kidnappat en fredlig religion.
Det är onekligen lite komiskt att kommunister brukade säga något liknande när de pressades i demokratifrågan. Först sade de att socialismen som idé inte skall förväxlas med konkreta samhällen. Därefter hävdade de att Sovjet inte var socialistiskt. Slutsatsen var utformad på samma sätt som Bush apologi för islam: de ryska stalinisterna hade kidnappat en storslagen idé.
Bush hade naturligtvis aldrig accepterat ett dylikt argument om det hade använts för att ursäkta kommunism och socialism, så frågan är varför kan använde det för att försvara islam. Berodde det på att han ansåg att USA:s president skall representera alla amerikaner, inte endast de med en republikansk övertygelse? Eller berodde det kanske på att han ville vara politiskt korrekt?

Till och med Al Qaeda har tröttnat

Tro det eller inte, men nu har terroristorganisationen Al Qaeda tröttat på den politiska korrektheten i väst. I sin tidskrift Inspire uppmanar organisationen sina fotsoldater att byta strategi.
Al Qaeda skräder inte orden: dess mål är ett världsomspännande kalifat och medlet är jihad. Det är också så Al Qaeda vill bli uppfattade i väst. Al Qaeda vill att vi västerlänningar skall förstå att vi befinner oss i krig med islam. Det finns dock ett grått moln på terroristorganisationens himmel. Ett stort, grått moln: många västerlänningar förstår numera inte islam har inlett ett heligt kriget mot väst och skälet är, om vi får tro Al Qaedas ledning, den politiska korrektheten bland västerländska politiker och media.
Al Qaeda var övertygade om att amerikanska muslimer skulle bli utsatta för förföljelser efter attackerna mot New York och Washington. Till deras stora bestörtning hanterade det amerikanska folket tragedin med värdighet.
Inte heller amerikanska media reagerade på det förväntade sättet. Istället för att elda amerikanerna mot islam, verkade medierna i huvudsak vara oroade över att attackerna skulle leda till islamofobi.
USA:s dåvarande president, George W. Bush, gjorde inte saken bättre när han förklarade att islam är en fredens religion.
Amerikanerna vägrade till och med att skärpa immigrationspolitiken. Under de kommande 15 åren skulle USA importera ytterligare 2 miljoner muslimer.
För Al Qaeda var detta naturligtvis enormt frustrerande. Det verkade inte spela någon roll vad jihadkrigarna hittade på. Antingen stämplades de som homofober eller degraderades till hatbrottslingar. I värsta fall reducerades de till intelligensbefriade idioter. Ingen verkade ta dem på riktigt allvar.
Detta problem blev, om vi får tro Al Qaeda, akut efter det att en anhängare till ISIS hade mördat 49 homosexuella i Orlando. I en kommentar till händelsen rekommenderar Al Qaeda numera sina jihadister att undvika att döda minoriteter, utan att istället koncentrera attackerna mot vita amerikaner eller européer: “we advise targeting areas where the Anglo-Saxon community is generally concentrated”, skriver organisationen i ett uttalande:

The executer specifically chose a homosexual nightclub, and even though the killing of such people is the most binding duty and closer to human nature, but better than this is to avoid targeting areas where minorities are found. This is in order not to deviate the essence of the operation and letting it be termed as a small issue as the American media is trying to portray in the case of Mateen. The Western media focused on the testimony by Mateen’s father who said that his son hates homosexuals and that terrorist ideas had no place in his motives. The media reiterated this, saying that Umar saw some homosexuals kissing each other and that such a scene offended him. The media tried to portray the operation motives to be against a particular group of people in order to turn the American public away from the real motives of the operation.
…
Most of the individuals present at pulse nightclub were Latino. We recommend – And Allah knows best – that it is better to avoid targeting places and crowds where minorities are generally found in America. … Therefore, we advise targeting areas where the Anglo-Saxon community is generally concentrated.

Tänk om det är islam som är problemet

Den amerikanske författaren Robert Reilly menar att paradoxalt nog har Al Qaeda rätt: det finns en doktrinär koppling mellan muslimsk terrorism och islam. Den ser förvisso inte ut som terroristerna hävdar, men likväl existerar den. Terroristerna är inte våldsverkare i allmänhet. De är inte ordinära massmördare. Deras agerande är ideologiskt-teologiskt grundat.
Det innebär att västs strategi i kampen mot terrorismen är baserad på felaktiga premisser. Problemet är inte den ekonomiska, politiska eller sociologiska situationen i Mellanöstern, utan islam. Problemet har ideologisk grund.
Reilly menar att väst inte kommer att kunna föra ett effektivt krig mot terrorismen eller hantera massinvandringen från muslimska länder med mindre än att man korrekt diagnosticerar problemet.
Väst måste sluta skönmåla islam. Den bistra sanningen är att kulturerna i Mellanöstern är djupt dysfunktionella. Väst måste förstå det ideologiska kontext som vägleder islams huvudfåra och inse att idéer har konsekvenser. Det är ingen tillfällighet att muslimska länder har problem med våld och att man särbehandlar minoriteter. Vi skall inte förvåna oss över att Mellanöstern uppvisar så få demokratier. Alla dessa problem är teologiskt-ideologiskt grundade, om vi får tro Reilly.
Robert Reilly har presenterat sina idéer i boken The Closing of the Muslim Mind.
Denna bok är ämnet för nästa artikel.