Yearly Archives: 2017

Kvinnor föredrar kvinnliga gynekologer. Många kvinnor vill inte bli undersökta av manliga gynekologer. Det är ett nationellt problem, menar Claes Lindhoff, chef för kvinnosjukvården på Helsingborgs lasarett, eftersom det leder till att manliga gynekologer diskrimineras. För att, om möjligt, komma tillrätta med problemet har kvinnoklinikerna i södra Sverige därför diskuterat om inte privilegiet att välja gynekolog bör avskaffas:

Givetvis ska en patient kunna ha synpunkter på vem man ska träffa och om en patient inte trivs med en viss läkare tar vi alltid hänsyn till patientens önskemål. Samtidigt kan vi inte acceptera en diskriminering av vår personal, säger Claes Lindhoff, chef för kvinnosjukvården vid Helsingborgs lasarett.

Kort uttryckt: kvinnor som insisterar på att få en kvinnlig gynekolog handlar i strid med diskrimineringslagstiftningen eller åtminstone ambitionen att motverka diskriminering.
Det dröjde dock inte länge innan Lindhoff och hans kollegor stötte på patrull. I Hälso- och sjukvårdslagen sägs nämligen att “Vården och behandlingen skall så långt det är möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten”. Det är inte orimligt att tolka texten som att den ger kvinnor rätt att välja gynekolog. Lagtexten räckte också för att kvinnoklinikerna skulle känna sig tvingade att backa från sina planer.

Politiskt korrekt journalistik

Det som gjorde gynekologdebatten intressant var medias behandling av den. Media hade möjligheten att behandla frågan som en diskrimineringsfråga, men valde att inte göra det. Istället valde man att beskriva problemet som en valfrihetsfråga: problemet var inte att kvinnor diskriminerade män, utan att kvinnors valfrihet var hotad. På detta sätt definierade media om problemet. Expressen skriver följaktligen “Sydsvenskor får inte välja kvinnliga gynekologer”. Dagens medicin har valt följande rubrik: “Patienter får svårare att välja kvinnlig gynekolog” och i Svenska Dagbladet ser rubriksättningen ut på följande sätt: “Svårare välja gynekolog”. Även TV4 har valt frihets- eller rättighetsperspektivet: “Kvinnor får inte fritt välja kön på gynekolog”. Kvällsposten skriver att “Sydsvenskor får inte välja kvinnliga gynekologer” och enligt Sveriges Radio “Får [kvinnor inte] välja gynekolog efter kön”. Aftonbladet konstaterar att “Kvinnor i södra Sverige ska inte längre få välja kön på sin gynekolog”.
Anledningen till att media övergav diskrimineringsperspektivet för ett valfrihetsperspektiv var att den diskriminerande parten utgjordes av kvinnor. Orsaken till det massmediala klavertrampet var inte att journalisterna var osäkra på om det verkligen var sant att kvinnor diskriminerar män. De visste att diskrimineringsperspektivet var det enda adekvata perspektivet, men de valde att definiera om frågan därför att de sympatiserar med den så kallade kvinnosaken. Beslutet var politiskt, inte journalistiskt. Därmed uppstod en intressant politisk paradox: när män särbehandlar kvinnor, gör de sig skyldiga till diskriminering; när kvinnor särbehandlar män, utövar de sina rättigheter. Ett klarare exempel på politiskt korrekt journalistik får man leta efter.