Yearly Archives: 2016

Det kommer alltid att finnas ett behov av politiker, inte minst därför att folkflertalet tycker att politik är tråkigt och därför gärna överlåter det åt andra. Frågan är dock vad politiker skall syssla med. De flesta svenskar tycker nog att politiker bör ägna sig åt viktiga saker, t.ex. se till att Sverige har ett försvar, tillräckligt antal poliser, en fungerande arbetsmarknad osv. Politikerna bör ta sig an de stora frågorna, åtminstone en del av dem. De små frågorna löses bäst av medborgarna själva. Hur annorlunda är inte Sverige? I Sverige förefaller politikerklassen inbilla sig att allt är deras ansvar.

Malmös socialdemokrater debatterar jämställdhet

Malmöfestivalen har 25 år på nacken och är en populär tilldragelse. Malmös socialdemokrater är dock måttligt roade av evenemanget. Festivalen är inte tillräckligt jämlik, menar man. Det är för få kvinnliga artister. Socialdemokraten Victoria Ahlberg motionerade nyligen till Malmö Arbetarkommun om att minst 40 procent av artisterna skall vara kvinnor. Ahlberg menade att festivalen måste vara jämlikhetsorienterad och att problemet med kvinnlig underrepresentation på de olika scenerna skall lösas medelst kvotering. Det blir artistbokarnas uppgift att få ihop ekvationen. Ahlberg fick inte igenom kvoteringsdelen av sitt förslag. Däremot svalde partiet, med hull och hår, hennes idé att jämställdhet skall vara “ett uttalat fokusområde för Malmöfestivalen”. Som första åtgärd skall politikerna räkna antalet kvinnliga och manliga musiker. Om det påträffas fler män än kvinnor i denna skara, skall detta karakteriseras som förfärligt och påkalla andra och mer radikala åtgärder.
Vilken världsbild är det då som besjälar motionär Ahlberg och hennes meningsfränder?
Styrelsen ställde upp på Ahlbergs beskrivning av musikbranschen som “extremt mansdominerad”, men menade att hennes förslag inte löser “grundproblematiken”. Notera ordvalet. Hårdrockare må tvista om vem som har sprängt flest trumhinnor det senaste året, socialister grälar om helt andra saker. Socialister bråkar om vem som är mest socialistisk och vinnaren av dessa ofta mycket abstrakta slagsmål är i regel den som har skyllt allt ont på samhället flest gånger och med det mest intrikata ordvalet.
Grundproblemet är, menade styrelsen, att “Unga tjejer ges inte samma möjlighet som killar att odla sitt eventuella musikintresse eller att spela instrument”. Detta är naturligtvis inte ett påstående grundat på fakta. Styrelsen har självfallet ingen aning om vad det beror på att fler män än kvinnor försörjer sig på musik. Man hänvisar heller inte till någon vetenskapligt genomförd undersökning eller försöker styrka sin teori på något annat sätt. Man utgår, som goda socialister och tokfeminister, från att underrepresentation måste bero på diskriminering.

Som styrelsen ser det grundläggs ojämställdheten i musikbranschen redan i tidig ålder. Unga tjejer ges inte samma möjlighet som killar att odla sitt eventuella musikintresse eller att spela instrument.

Frasen “tidig ålder” indikerar att Arbetarkommunen anser att Malmös småbarnsföräldrar är dåliga på att ta ansvar för jämställdheten. Styrelsen fortsatte sålunda: jämställdhetsarbetet bör därför sättas in “i första hand på denna nivå”. Annorlunda uttryckt: det är politikernas uppgift att få stadens småbarnsföräldrar att begripa att deras döttrar måste drillas i musik så att ojämlikheterna i stadens musikbransch kan elimineras.
Ahlberg skriver att hon blev arg när hon läste styrelsens motivering. Inte därför att styrelsen anser att kommunen är en bättre förälder än mamma och pappa. På den punkten förefaller socialist Ahlberg vara överens med Arbetarkommunen. Även Ahlberg anser att Malmöborna borde skärpa sig. “Hur ser fördelningen ut i din egen skivsamling?”, fräser hon. Problemet med styrelsens motivering är att styrelsen inte begriper att allt egentligen är kapitalismens fel. För Ahlberg är grundproblemet “att hela musikbranschen drivs av ett vinstintresse”. Om det inte vore för den förfärliga kapitalismen hade det vimlat av framgångsrika tjejband i musikvärlden. “Problemet är strukturellt”, skriver hon. Ahlberg vill, av allt att döma, att musikbranschen skall ställas under politisk kontroll. Har Ahlberg kanske siktat in sig på att bli Sveriges första musikminister?

Dårarnas sista karriärväg?

Redaktören konstaterade i ingressen att de flesta människor inte är nämnvärt intresserade av politik. Det är en viktig anledning till att vi har politiker och det är också därför som politikerna kan vidga sina domäner utan att någon protesterar. Förmodligen finns det också en annan anledning till det bristande intresset: politiken har börjat bli löjlig.
Hur många normalbegåvade medborgare skulle orka sitta igenom ett möte där huvudfrågan är om trafikskyltar med manliga silhuetter utgör patriarkaliskt förtryck av kvinnor? Ahlbergs frågeställning tillhör denna obotligt urkorkade genre. Till Sydsvenska Dagbladet säger Ahlberg “Kvotering är kontroversiellt”. Det är ett tidstypiskt uttalande. Det har blivit allt vanligare att bemöta invändningar mot korkade idéer med att de är kontroversiella. Faktum kvarstår dock: Ahlbergs motion är inte alls kontroversiell, den är dumheten inkarnerad och Malmö arbetarkommun framstår alltmer som en dumhetens högborg.
Mindre än ett hundra (100) personer deltog på Arbetarkommunens möte och drev igenom teorin att Malmöfestivalen är ett jämlikhetspolitiskt skräckexempel och att denna förfärliga verklighet endast kan rättas till medelst kommunalt producerad statistik över könstillhörigheten bland de deltagande artisterna. Malmös skattebetalare får givetvis stå för notan.
Det har sagts att det moderna informationssamhället har en tendens att krångla till tillvaron för idioter. Malmö Arbetarkommuns agerande i jämlikhetsfrågan ger dock oss intellektuellt mindre lyckligt lottade en orsak att inte förtvivla. Inte alla karriärvägar har stängts för oss dårar. Man kan ju bli politiker.