Yearly Archives: 2016

Den 20 mars 2003 påbörjades den USA-ledda invasionen av Irak. En målsättning var att hindra Iraks diktator, Saddam Hussein, att utveckla massförstörelsevapen. En annan målsättning var att befria Iraks folk från en blodbesudlad diktator. Aftonbladet beskrev USA:s ambition som “propaganda”. Eva Moberg kallade de som stödde USA för “krigshetsare”. Enligt Jan Guillou hade USA för avsikt att “massmörda den irakiska befolkningen”.
15 månader senare överlämnade USA den formella makten över landet till en irakisk övergångsregering. Nu har Irak under amerikanskt beskydd och på de amerikanska skattebetalarnas bekostnad hållit sitt första demokratiska val på decennier. Det var naturligtvis inget perfekt val. Men med tanke på omständigheterna är det svårt att ge valet något annat betyg än Godkänt.
När USA trängde in i Irak för att störta en av världens mest brutala diktaturer, skrek vänstern sig hes om imperialism och nykolonialism. Amerikanerna var ute efter Iraks olja, sade man. När USA överlämnade makten till premiärminister Ayad Allawis regering, anklagade man USA för ockupation. Den irakiska regimen representerade inte det irakiska folket, utan amerikanska intressen, hävdade man. Nu har irakierna hållit val och USA:s president George Bush har sagt att de amerikanska soldaterna åker hem när irakierna vill det.

För den svenska knasvänstern är detta givetvis oerhört pinsamt.

Göran Greider

Göran Greider, chefredaktör på Dala-Demokraten och stridbar kapitalismkritiker, är naturligtvis införstådd med att om det inte hade varit för USA, hade det inte ägt rum något val i Irak. Men eftersom han är en gammal oförbätterlig USA-hatare kan han inte medge att han hade fel i sakfrågan. Den som är vänster måste vara emot USA i alla lägen. Det spelar ingen roll vad amerikanerna gör, de skall alltid fördömas. Om amerikanerna skulle göra något bra, skall det förtigas eller så skall de kritiseras för att de inte gjorde det bättre. Eller så skall man låtsas som att det inte var amerikanernas förtjänst.
Greider skriver i Metro att han “beundrar dem som vågade rösta”. Däremot har han inget gott att säga om alla de amerikanska soldater som har offrat sina liv för att valet skulle kunna äga rum. Greider skriver att valet hölls under “vidriga omständigheter”. Varför säger han inte att det var islamiska terrorister och anhängare till Saddam Hussein som skapade dessa omständigheter?
Istället för att medge att det är USA som står som garant för valen, fortsätter han att oja sig över att Irak “är ockuperat av främmande trupper”.
Det är i och för sig sant att irakierna har “visat att de inte accepterar att terror och hot”, men hade de gjort det om Saddam hade suttit kvar vid makten? Hade valdeltagandet blivit lika högt utan de amerikanska säkerhetsarrangemangen? Greider fortsätter:

Kritiken mot det orättfärdiga kriget måste emellertid skiljas från det löfte om demokrati som nu, trots alla svårigheter, fötts i det sargade Irak.

Ramlade valstugorna, valsedlarna och säkerhetsarrangemangen ned från himlen? I Greiders beskrivning blir det irakiska demokratiförsöket som snöflingorna på vintern. De bara trillar ner på oss. Detta slappa sätt att resonera återkommer när Greider förebrår USA för att ha förvandlat Irak till “en tummelplats för islamisk terrorism”. Istället för att säga att anhängare till Saddam Hussein och islamiska terrorister har försökt stoppa det av USA uppbackade försöket till demokratiska val i Irak, låtsas Greider som om terrorismen och den religiösa fanatismen inte hade med valet att göra.
Vidare:

De som kritiska till USA:s agerande måste ha modet att nollställa sin analys och utgå ifrån en enda övergripande sak: att stödja det som är bra för den irakiska civilbefolkningen.

När Pol Pot tog över makten i Kambodja tillkännagav han en ny tideräkning. Imperialisterna var fördrivna, nu skulle socialismen byggas och allt det som hade hänt innan var oväsentligt. Pol Pot proklamerade att de Röda Khmerernas maktövertagande innebar att den kambodjanska historien startade om på nytt. Detta är år noll, förklarade han. I likhet med Pol Pot vill Greider att vi skall glömma bort allt det som föregick det irakiska valet. Vi skall glömma bort att det var president Bush som störtade Saddam Husseins terrorregim, att det var amerikanska trupper som bekämpade anhängare till den forna diktatorn och muslimska terrorister och att det var USA som skänkte irakierna möjligheten att i ett demokratiskt val bestämma sin nations framtid. Vi skall glömma bort att under denna process stod Sverige och EU vid sidan och tittade på. Vi skall också förtränga att den vänster som Greider tillhör gjorde vad den kunde för att sabotera Iraks frihetsträvanden.
Det är inte särskilt svårt att förstå varför Greider vill att vi skall glömma allt detta. Vänsterns USA-kritik blir pinsammare för varje dag som går och genom att “nollställa” analysen vill Greider föra in debatten på ett nytt USA-kritiskt bispår. Greider söker med ljus och lykta efter nya skäl att hata Amerika.

Regeringen

Sveriges regering är inte mycket bättre. Studera utrikesminister Laila Freivalds uttalande:

– Dagens val till ett övergångsparlament i Irak utgör ett historiskt steg i en politisk process som syftar till att skapa ett fritt, enat och demokratiskt Irak. Irakierna har visat att de inte accepterar att terror och hot får styra utvecklingen i landet. Samtidigt beklagar jag de offer som har krävts inför och under valen.
– Sverige och EU är redo att bistå irakierna att bygga upp de institutioner som är nödvändiga i en demokrati. FN har en central roll att spela framöver som bestämts i olika resolutioner i FN:s säkerhetsråd.
– Vi inser att det kommer att dröja innan en demokratisk statsordning finns på plats. Alla parter måste nu visa tålamod och generositet inför de utmaningar som väntar.
– I takt med att irakierna själva kan kontrollera säkerhetssituationen bör en successiv neddragning av den militära multinationella styrkan bli möjlig. Det skulle ytterligare stärka legitimiteten i den politiska processen.

Freivalds är, liksom Greider, medveten om att utan USA hade det inte hållits några demokratiska val i Irak. Ändå väljer hon att inte ta ordet “Amerika” i sin mun. Medan Greiders kolumn är full av gliringar mot USA, låtsas Freivalds som den amerikanska insatsen inte har betytt något.
Varför säger Freivalds inte att det inte var en politisk process som möjliggjorde det irakiska valet? Freivalds hänvisar till Sverige och EU som om Sverige och EU hade gjort något konstruktivt för att avlägsna Saddam, bekämpa terrorismen i Irak och skapa förutsättningar för ett demokratiskt val. Freivalds säger att “Sverige och EU är redo att bistå irakierna att bygga upp de institutioner som är nödvändiga i en demokrati”. Det Freivalds borde ha sagt är att Sverige och EU har för avsikt att fortsätta att titta på tills amerikanerna har stabiliserat situationen. Det Freivalds borde ha sagt, men inte sade, är att Sverige och EU gärna vill ha kakan, men att de vill att någon annan skall baka den.
Flertalet demokratiska socialister i Sverige, och Freivalds är en av dem, hoppades på att Saddams diktatur skulle avlösas av någon form av demokrati. Men det superkapitalistiska USA:s dominanta roll i processen har lagt sordin på stämningen.
Utrikesministern konstaterar lakoniskt att utvecklingen går åt rätt håll i Irak, men hon verkar, i likhet med sina åsiktsfränder på vänsterkanten, inte kunna känna någon verklig glädje. Visst är det bra att irakierna har getts möjlighet att välja ett parlament, men samtidigt är det olyckligt och pinsamt att det var amerikanerna och president George Bush som gjorde det möjligt.

Surkartsjournalistik

Inte heller statstelevisionen orkade uppbåda någon större entusiasm. Inte ett ord om alla stupade amerikanska soldater eller de miljarder dollar som de amerikanska skattebetalarna har pungat ut med för att Irak skall kunna genomföra ett demokratiskt val.
Undertecknad minns SVT:s rapportering om de amerikanska matpaketsbombningarna under Afghanistankampanjen. Målsättningen med matpaketsbombningarna var givetvis att undsätta hungriga och isolerade afghaner. Statstelevisionen hade också kunna säga detta, men det gjorde den inte. Det var ju USA som släppte ner paketen. Istället för att tala om för TV-tittarna att amerikanerna försökte minska lidandet bland civilbefolkningen, valde SVT att varna för att den amerikanska insatsen riskerade att förvandlas till en humanitär katastrof. Matpaketen kunde hamna i minfält, förklarade reportern. De stackars afghanerna skulle sprängas i bitar när de gick fram för att plocka upp paketen. Det är sådant som i Sverige går under beteckningen “kritisk journalistik”.