Vi har i en tidigare artikel redogjort för den brittiske militärhistorikern David Betz’ tes att länderna i Europa löper en överhängande risk att störtas ned i inbördeskrig. Betz säger att det råder konsensus bland forskare i statsvetenskap om vilka indikatorer som förutsäger inbördeskrig och dessa faktorer är idag förhandenvarande i olika grad i alla europeiska länder. I denna artikel ska vi fokusera på Betz’ argument.

Den grundläggande faktorn: ideologi

Den primära, kausala faktorn är ideologisk. Europas politiska eliter betraktar nationsstaten som passé och de, mer eller mindre, föraktar nationella kulturer.

• Nationella parlament ska överföra beslutsmakt till globala institutioner som EU, World Economic Forum.
• Nationella kulturer ska brytas sönder. Medlet härför är massinvandring.

Betz’ argument fokuserar på punkt två. Globalister vill inte endast försvaga nationella parlament, de vill förstöra det som gör Europas länder unika och de vill göra det genom att urholka de europeiska folkens möjlighet att säga nej.

Urholkning av folkstyret

Europas demokratier är representativa. Folken väljer sina representanter och dessa ska förvalta det mandat som de har fått. Så är det tänkt. Europas stater är numera partiella demokratier. De är inte diktaturer, de är system i vilka folkstyret har inskränkts. Demokratin fungerar i vissa frågor, men inte i andra. Invandringsfrågan är ett exempel. Det brittiska folket vill inte ha massinvandring. Nästan hälften av alla britter vill tvärtom ha massdeportationer. Brittiska politiker har sagt att de tar människors oro på allvar, de har till och med utlovat åtgärder, men när de väl fått politisk makt gör de inget alls för att lösa problemet eller så ökar de invandringen ytterligare. Följden är att vita britter numera är i minoritet i London (36,8 %), Birmingham (42,9 %), Leicester (43,4 %), Luton (39,7 %), Slough (34,5 %), Bradford (47,6 %) och Manchester (48,7 %). Om befolkningsprognoserna står sig, kommer vita britter att befinna sig i minoritetsställning i sitt eget hemland om drygt 30-35 år.

Destruktion av nationella kulturer

Massinvandring förutsätter en destruktion av nationella kulturer. Människor måste fås att ge upp sin egen kultur innan de kan acceptera importerade kulturer.
Destruktionen har primärt skett med två argument: ett värderelativistiskt och ett asymmetriskt.

• Det värderelativistiska argumentet säger att alla kulturer är lika mycket värda. Därför har européer inget att förlora på massimmigration.
• Det asymmetriska argumentet eller det så kallade berikningsargumentet säger att européer inte har en genuin kultur eller att de har en kultur som saknar existensberättigande. Därför har européer allt att vinna på massimmigration.

Lokala identiteter

Lokala identiteter är ofrånkomliga. Människor har olika identiteter. En del är politiska, andra är religiösa. Människor är föräldrar, de har en yrkesroll osv. Lokala identiteter är inte nödvändigtvis ett problem, men de kan leda till konflikter. Betz menar att lokala identiteter har blivit ett problem av två skäl.

• Fragmentering av nationella identiteter.
• Identitetspolitik.

Nationella identiteter

I etniskt och kulturellt homogena samhällen desarmeras lokala identiteters konfliktpotential av starka nationella identiteter. Exempel: “Vi må ha olika religion och politik, men i slutändan är vi alla svenskar”. På detta sätt borgar nationella identiteter för social harmoni. Fragmenteringen av nationella identiteter har gett lokala identiteter ett spelrum som de inte har i homogena samhällen.

Fragmenteringen av nationell identitet

Massinvandring och destruktion av nationella kulturer har fragmenterat nationella identiteter. Detta har medfört en tribalisering av samhällena. I stället för ett England och ett engelskt folk har England transformerats till ett komplext pussel av identitetsbaserade grupper.

Identitetspolitik

Identitetspolitik är en akademisk strömning som rättfärdigar allt snävare definitioner av identiteter och som dessutom politiserar identiteterna och ställer dem i motsatsställning till det rådande samhällssystemet. Identitetspolitik har bidragit till att cementera och, framför allt, till att expandera den konfliktpotential som lokala identiteter rymmer.

Reaktion

Storskalig immigration, destruktionen av nationella kulturer och identitetspolitik har lett till framväxten av invandringskritiska partier med nationella agendor. De politiska eliterna har svarat med att demonisera dessa.

Konfliktens dimensioner

Den konflikt som Betz beskriver har alltså två dimensioner.

• Den vita folkmajoriteten mot immigranter
• Den vita folkmajoriteten mot den politiska eliten

Betz beskriver Storbritannien (och Europa i övrigt) som en kruttunna som när som helst kan antändas. Frågan är inte om det smäller, utan när.

Konfliktens karaktär

Under normala förhållanden står staten som garant för den sociala ordningen. I ett demokratiskt och fritt samhälle sker det med medborgarnas uttryckta samtycke. De postnationella eliternas ambition att ändra den etniska kompositionen på Europas folk, destruera deras kulturer och försvaga nationella parlament har medfört att förtroendet för myndigheter och politiker har störtdykt. Detta gör inbördeskrig oundvikligt, menar Betz.
Betz tror att det kommande kriget är slutpunkten på en process som består av tre faser:

• Den defensiva fasen. Under denna fas är kontrahenterna för svaga för att kunna utmana staten och ägnar sig i huvudsak åt politisk organisering och agitation.
• Under den andra fasen börjar de agera. De genomför mindre attacker, men dessa har karaktären av “hit and run”. Tyngdpunkten är fortfarande på politisk organisering och agitation.
• Under den tredje och sista fasen har staten förlorat all auktoritet och konflikten exploderar.

Hotet mot statsauktoriteten kommer från två håll.

• Det kommer från en sedan länge etablerad islamistisk rörelse. Dess styrka är att den har organisation och våldspotential. Dess svaghet är att den saknar masspotential då muslimer utgör en minoritet i det brittiska samhället. Betz hävdar att islamisterna befinner sig i fas två.
• Det kommer från en gryende nativistisk rörelse. Den är för tillfället illa organiserad och har mycket liten våldspotential. Men den har masspotential på grund av dess rötter i folkmajoriteten. Nativisterna har ännu inte lämnat fas ett.

Betz tror inte på ett traditionellt, symmetriskt krig. Under det amerikanska inbördeskriget stod sydstaterna mot nordstaterna. De kommande inbördeskrigen kommer att sakna distinkta geografiska gränser. De kommer i huvudsak att utkämpas i städer. Betz använder ett begrepp som myntats av Richard J. Norton för att beskriva framtiden: “feral cities” eller förvildade städer. Förvildade städer är urbana miljöer i vilka det officiella rättssystemet har kollapsat. De är självstyrande zoner i vilka rivaliserande grupper slåss om kontrollen. De är miljöer präglade av kriminalitet och våld. Inbördeskrigen i Europa kommer därför att ha en starkt decentraliserad karaktär. Betz varnar för att dessa till en början lokala konflikter kan komma att metastasera till attacker mot den infrastruktur som försörjer städer med energi, mat och annat. Efter det väntar systemkollaps och kaos.