Immanuel Kant brukar beskrivas som den främste av alla upplysningsfilosofer. Han föddes 1724 i dåvarande Königsberg och han förblev staden trogen fram till sin död. I denna artikel kikar vi lite närmare på det så kallade rationalitetsproblemet och hur den store filosofen hanterade det. Hur bra är Kants argument?

Immanuel Kant. Källa: Wikimedia.

Vad är upplysning?

I Beantwortung der Frage: Was ist Aufklärung? (Översatt till svenska som “Vad är upplysning? och andra småskrifter”) ställde och svarade Kant på frågan “Vad är upplysning?”.

Upplysning är människans utträde ur sin självförvållade omyndighet. Omyndighet är oförmågan att göra bruk av sitt förstånd utan någon annans ledning. Självförvållad är denna omyndighet om orsaken till densamma inte ligger i brist på förstånd, utan i brist på beslutsamhet och mod att göra bruk av det utan någon annans ledning. Sapere aude! Ha mod att göra bruk av ditt eget förstånd! lyder alltså upplysningens valspråk.

Upplysningen handlar om rationalitet. Människor är utrustade med rationalitet och att vara upplyst är att använda sitt förnuft. Nästa fråga är följaktligen: Vad är rationalitet baserat på? Kants svar är självmedvetande.

Den självmedvetna individen

En individ utan självmedvetande är inte rationell. Rationella handlingar är någons handlingar. Om jag inte kan identifiera mig själv, äger jag inte mina handlingar. Jag är inte deras upphovsman.

Vad är jaget?

När Kant talar om jaget syftar han på två olika saker:

• Det empiriska jaget. Det är det jag som vi har access till. Det är känslor, idéer och annat som vi kan identifiera genom själviakttagelse.
• Det transcendentala jaget. Vi har inte access till det transcendentala jaget.

Vad är det transcendentala jaget? För att förstå det måste vi förstå Kants syn på verkligheten.

Dubbla verkligheter

När vi betraktar världen ser vi en ordnad verklighet. Verkligheten består av objekt som befinner sig på en specifik plats vid en bestämd tidpunkt och är kausalt relaterade till varandra.

Kants innovation, det som gjorde honom berömd, var att han hävdade existensen av en annan och mer fundamental verklighet.
Kant menade att tid, rum och kausalitet inte är egenskaper hos verkligheten. De är egenskaper hos oss. Verkligheten har inte en rumslig, tidslig och kausal organisation. Det är vi som ordnar den i termer av tid, rum och kausalitet.
Nästa fråga är således: Vilka är “vi”?
Kants svar är: det transcendentala jaget.

Det transcendentala jaget ordnar världen i termer av tid, rum och kausalitet.

Nästa fråga är därför: Vad är då det transcendentala jaget? Kants svar: Det kan vi inte veta. Det transcendentala jaget är förutsättningen för empirisk kunskap, men själv inte ett empiriskt objekt.

Upplysning och religion

Varför nöjde sig Kant inte med den empiriska verkligheten? Det är, trots allt, den verklighet som vi erfar. Varför såg han sig nödgad att postulera existensen av en annan verklighet?
Kant levde i en brytningstid. Det gamla på tradition och religion baserade samhället utmanades av vetenskap och upplysning. Kant var upplysningsfilosof, men han var också djupt religiös. Han var övertygad om att om inte vetenskapen hägnades in skulle den erodera religionen. Kant ville inte ge upp vetenskapen, men han ville heller inte ge upp religionen. Kants fråga var följaktligen: Kan de samexistera?
Kant gick tillväga på följande sätt. Han delade in verkligheten i två autonoma sfärer.

• Den empiriska verkligheten.
• Verkligheten som sådan.

Vetenskapen utforskar den empiriska verkligheten. Dess objekt är den tidsligt, rumsligt och kausalt organiserade verkligheten. Det är den av det transcendentala jaget konstruerade verkligheten.
Verkligheten som sådan är verkligheten minus tid, rum och kausalitet. Vad det innebär är omöjligt för oss människor att förstå. Vår kunskap har en tidslig, rumslig och kausal organisation.
Kant menade att Gud håller till i verkligheten som sådan. Eftersom vetenskapen endast kan utforska den empiriska verkligheten, utgör den inget hot mot religionen och eftersom religionen handlar om en transcendental verklighet bortom tid, rum och orsak och verkan utgör den inget hot mot vetenskapen.
Med andra ord: Kant använder det transcendentala jaget för att uppnå två mål:

• Han vill separera vetenskap och religion från varandra.
• Han vill rättfärdiga båda.

Transcendens och frihet

Kants teori är inte utan problem. Som vi har sett är självmedvetande en förutsättning för rationalitet. Endast självmedvetna individer är rationella. Frågan är nu vad självmedvetande innebär? Självet eller jaget är två olika saker:

• Det empiriska jaget
• Det transcendentala jaget

Vilket jag måste vi vara medvetna om för att vara rationella? Är det medvetande om det empiriska jaget eller om det transcendentala jaget? I Kants teori är det empiriska jaget en konstruktion av det transcendentala jaget. Det är en effekt, inte en orsak. Med andra ord: Medvetande om det empiriska jaget är inte självmedvetande.
Innebär det att självmedvetande är medvetande om det transcendentala jaget? Nej, det gör det inte. Vi kan inte bli medvetna om det transcendentala jaget därför att det inte är något som kan erfaras. Det är våra erfarenheters förutsättning. Därför är rationalitet en omöjlighet i Kants teori.

Motargument

Innebär detta att vi förnekar att kunskap har möjlighetsbetingelser? Nej, det gör vi inte. Vi ifrågasätter inte påståendet att något kan vara en nödvändig förutsättning för rationalitet utan att vi är direkt medvetna om det. Jag är inte medveten om min hjärna, men utan den skulle jag inte kunna tänka. Det som vi säger är att vi kan ha kunskap om hjärnor och hur de fungerar. Kants transcendentala jag är annorlunda. Det är i princip omöjligt att veta.

Slutord

Kants argument har samma struktur som en del Gudsbevis. Man åberopar sig på något ovetbart för att förklara något vi faktiskt har kunskap om – rationalitet i fallet med det transcendentala jaget och universum i fallet med Gud. Kants problem uppstår därför att han vill uppnå två, svårförenliga mål.

• Han vill rädda religionen.
• Han vill ge rationaliteten en grundval.

Det transcendentala argumentet räddar religionen, men undergräver rationaliteten. Kant hade kunnat sagt att jaget inte är transcendentalt, och att de funktioner som han tillskriver det transcendentala jaget i stället utförs av den mänskliga hjärnan. Men han kan inte säga det för hjärnor kan studeras empiriskt och det hotar religionen.