Samtiden.com

Israel och muren

Israel har påbörjat byggandet av en barriär på Västbanken och runt Jerusalem. Den norra delen av barriären som består av diken, murar och taggtråd är redan färdig. Israel hävdar att barriären behövs för att hindra terrorister från att ta sig in i landet. Den s.k. palestinska myndigheten har naturligtvis motsatt sig uppförandet av det nya byggnadsverket. Om man får tro PLO använder israelerna terroristhotet som en förevändning för att stjäla mark från palestinierna. Men kritiken har inte endast kommit från arabiskt håll. Fördömandet av Israel har varit närmast unisont. Enligt FN hotar den israeliska barriären freden i Mellanöstern. Påven Johannes Paulus II gör samma analys och har kallat barriären för "ett nytt hinder för freden". EU har dömt ut det israeliska projektet som moraliskt förkastligt och USA:s president George Bush har hotat med indragna lån om israelerna fullföljer sina planer.

Kritiken av Israel har alltså varit hård, men vad är den egentligen värd?

Är alla murar av ondo?

En del av dem som kritiserar Israel förefaller mena att den israeliska muren är av ondo därför att alla murar är av ondo. Från PLO:s sida har det hävdats att "Bad Fences Make Bad Neighbors". Problemet med påståenden av denna typ är givetvis att de förutsätter det som de skulle bevisa, i det här fallet att den israeliska barriären är ett "bad fence".
USA har uppfört ett större stängsel vid gränsen mot Mexiko i syfte att försvåra illegal invandring och narkotikasmuggling. Enligt kritikerna har detta lett till en "militarisering av gränsen" (det är här underförstått att militariseringsprocesser är något dåligt). Det är svårt att ta denna typ av "argument" på allvar. Leder militärens repetitionsövningar till en motsvarande militarisering av landsbygden? Kanske borde man låsa in landets alla poliskonstaplar på polisstationerna, om inte annat så för att undvika en militarisering av stadskärnorna.
Föreställningen att alla murar är moraliskt klandervärda baseras ytterst på den extremt besynnerliga premissen att människor alltid agerar utifrån goda föresatser och när de inte gör det, är det någon annans fel. Detta är givetvis hundraprocentigt nonsens och det enda som gör tesen intressant är att den ofta framförs av personer som i övrigt har en konfliktteoretisk syn på mänskligt liv. Om denna teori hade varit korrekt, hade det inte existerat några krig. Det hade inte behövs några fängelser eller någon Bankinspektion eftersom alla människor hade varit sanna altruister.
Det finns dessvärre ingenting som talar för att denna teori är sann. Den kan därför heller inte användas som argument mot Israels ambition att uppföra en mur mellan sig och palestinierna.

Innan vi tittar lite närmare på skälen för och emot den israeliska muren, skall vi ställa ytterligare en fråga: vad för typ av mur är det som israelerna håller på att uppföra?

En ny Berlinmur?

Är den israeliska muren en ny Berlinmur? Knappast. Den 155 kilometer långa Berlinmuren uppfördes i augusti 1961 av kommunistregimen i det forna Östtyskland i syfte att hindra medborgarna från att lämna landet. Något motsvarande syfte finns inte med den israeliska muren. Israeliska medborgare har aldrig haft några problem med att lämna sitt land. Den israeliska muren är tvärtom tänkt att hindra personer från att olagligt ta sig in i Israel och där begå brott.

Apartheid?

En annan åsikt som har framförts är att Israel med muren skapat något som liknar Apartheidsystemet i Sydafrika. Men inte heller denna liknelse är meningsfull. Syftet med muren är att hindra terrorister från att operera i Israel. Det är korrekt att muren även begränsar rörelsefriheten för oskyldiga palestinier, men det är inte syftet med den, utan en oundviklig bieffekt av den. Faktum är att när muren är färdig kommer den att begränsa alla involverade parters rörelsefrihet.

Varför en mur?

Men varför väljer Israel att bygga en mur? Varför kan israelerna inte göra som svenskarna, dvs. nöja sig med att kontrollera identitetshandlingar. Det finns ingen motsättning mellan de två säkerhetssystemen och israeliska gränsvakter kommer även i fortsättningen att granska misstänkta personers identitetshandlingar. Den av israelerna planerade barriären är istället tänkt att fånga upp dem som väljer att inte passera genom de tungt bevakade gränsposteringarna, utan som istället försöker ta sig in i landet illegalt. Muren skall komplettera de redan existerande säkerhetssystemen.
Att Israel skulle bli kritiserat för sitt murprojekt var ingen överraskning. Trots att vår egen gräns inte bevakas av militär personal har det svenska gränsskyddet utsatts för hård kritik. Svenska medborgare med afrikanskt påbrå har klagat över att de regelmässigt stoppas av övernitiska passkontrollanter. Kritik av denna typ är närmast löjeväckande. Det är i och för sig korrekt att gränspoliser inte har till uppgift att uppehålla svenska medborgare med besvärliga frågor, men kärnfrågan är ju hur en passkontrollant kan veta att en given person är svensk medborgare. Sett ur ett gränskontrollsperspektiv finns det bara två möjligheter.

  • Man kontrollerar alla pass.
  • Man baserar kontrollen på någon form av klassificering.

Ett rimligt klassifikationskriterium är naturligtvis individens utseende. Afrikaner ser inte ut som etniska svenskar. Eftersom afrikaner inte ser ut som etniska svenskar är det bara naturligt att de fastnar i passkontroller. De passkontrollanter som inte begär identitetshandlingar av afrikaner, sköter alltså inte sitt arbete.
Att israelerna kräver att araber identifierar sig, att man genomsöker deras bilar och uppför en barriär i syfte att skydda sig mot muslimsk terrorism, är egentligen inget sä märkligt. Vilket land hade inte gjort det?

Israels skäl

Innan vi kan värdera det israeliska beslutet att låta bygga en mur, måste vi ställa oss följande frågor:

  • Har Israel ett säkerhetsproblem?
  • Har Israel rätt skydda sig mot muslimsk terrorism?
  • Har Israel rätt att bygga en mur på Västbanken?
  • Överdriver Israel säkerhetsproblemet?

Har Israel ett säkerhetsproblem? Det är alldeles uppenbart att Israel har problem med muslimsk terrorism. Ingen förnekar detta faktum. Har Israel rätt att skydda sig mot terrorism? Även på denna fråga måste svaret bli ett entydigt ja. Israel har inte endast rätt att skydda sig emot terrorism, det är den israeliska statens plikt att skydda de egna medborgarna emot terrorister.
Har Israel rätt att bygga en mur på Västbanken? Svaret på denna fråga är intimt förbunden med frågan om vem som äger Västbanken. Svaret på den sistnämnda frågan är att ingen äger Västbanken, men att Israel är den stat som skulle kunna göra legitima anspråk på området (mer om detta i "Är muren illegal?"). De som hävdar att Israel inte har rätt att bygga på området, menar antingen att det är politiskt oklokt av Israel att göra det eller så vet de inte vad de talar om.
Men är inte murbygget ett uttryck för att Israel överdriver säkerhetsproblemet? Alla länder i världen har någon form av gränsskydd. Olika länder kan ha olika starkt gränsvärn, men alla länder har någon form av gränsskydd och nivån på detta skydd står i regel i direkt proportion till det upplevda hotet. Rörelsefriheten mellan de skandinaviska länderna har en lång och stolt tradition bakom sig. Den allt överskuggande förklaringen till att detta system har varit möjligt att genomföra är naturligtvis att Skandinavien har varit relativt förskonat från gränsöverskridande brottslighet. Finns det verkligen någon som tror att Sverige inte hade stärkt gränskontrollerna om Danmark hade börjat exportera självmordsbombare till Skåne? USA har inga större truppkoncentrationer vid gränsen mot Mexiko. Detta är logiskt eftersom USA inte uppfattar Mexiko som en fientligt sinnad stat. Däremot har amerikanerna uppfört en murliknande konstruktion vid samma gräns i syfte att hindra mexikaner från att illegalt ta sig in i landet. Sverige har valt att begränsa sin mur till att omfatta passkonstroller vid viktiga gränsstationer. Den amerikanska barriären, som är nästan sju gånger så lång som den planerade israeliska muren, har inte endast stärkt säkerheten vid gränsen mot Mexiko, den har även medfört att kriminaliteten i de amerikanska gränsstäderna har minskat radikalt. Bara i Nogales, Arizona har brottsligheten minskat med 40 procent (Mexikos president Vincente Fox har givetvis krävt att USA river barriären).
Om Sverige har rätt att kontrollera identitetshandlingar vid gränsstationerna och USA har rätt att bygga en mur mellan sig och Mexiko, borde väl Israel har rätt att uppföra murar, diken och taggtråd i syfte att skydda sig mot muslimsk terrorism? Eller hur? Det är svårt att se varför gränskontroller av denna typ skulle vara illegitima. Varför är det fel att stoppa terrorism, illegal invandring eller narkotikasmuggling?

"Muren löser inga problem"

En åsikt som har framförts är att muren inte löser några problem. Bland annat har det sagts att terroristerna kommer att gräva tunnlar under muren eller skjuta raketer över den.
Naturligtvis ligger det något i denna invändning, men syftet med murbygget har aldrig varit att lösa de problem som kritikerna tar upp. Självfallet är israelerna införstådda med att det kommer att grävas tunnlar och att det finns risk för att man skjuter raketer över muren. Frågan är om muren gör det svårare för terrorister att ta sig in i Israel. Lika litet som Sveriges regering tror att våra gränskontroller kan stoppa inflödet av narkotika och illegala invandrare, inbillar sig Israels regering att muren kommer att sätta stopp för terroristerna. Om muren bidrar till att försvåra terroristernas aktiviteter, har den fullgjort sitt ändamål. Faktum är att den av den israeliska staten tilltänkta muren på Västbanken och runt Jerusalem inte är den enda barriär som israelerna har byggt i syfte att skydda den egna befolkningen. Den huvudsakliga förklaringen till att de palestinska självmordsbombarna använder sig av Västbanken när de försöker ta sig in i Israel, är att Gazaremsan sedan flera år tillbaka är inhägnad av en snarlik barriärkonstruktion.
En annan åsikt som har framförts är att muren står i motsatsställning till fredssträvanden. Men inte heller detta argument har särskilt mycket för sig. Israelerna bygger inte muren primärt därför att de tror att det gagnar freden, utan för att skydda sig. Huruvida muren bidrar till eller försvårar fredssträvandena i regionen återstår att se. Fredsprocessens framtid vilar ytterst i det palestinska ledarskapets händer. PLO är naturligtvis fullt införstådda med att om det inte hade varit för den arabiska terrorismen, så hade Israel inte uppfört någon mur mellan sig och palestinierna. Att de gärna låtsas annat är en helt annan sak.

Den av israelerna tilltänkta muren är en rent defensiv konstruktion. Avsikten med muren är att den skall komplettera den mer offensivt inriktade politiken.

Före muren

Idag kritiseras israelerna för att man bygger en mur mellan sig och palestinierna. När man tar del av kritiken är det lätt att få intrycket att kritikerna menar att det var bättre förr, dvs. att det israeliska agerandet var mer "moraliskt" när man använde sig av traditionella diplomatiska och militära påtryckningsmedel. Ingenting kunde dock vara mer felaktigt. Kritiken av Israel var inte mindre intensiv innan israelerna började uppföra barriären. Inte heller var den mindre befängd. Hur många gånger har vi inte hört hur Israel anklagats för att sabotera fredsprocessen när israeliska trupper gått in i något av de s.k. ockuperade områdena i syfte att eliminera terrorister? Det kritikerna inte förstår eller låtsas att de inte förstår är att en dialog mellan Israel och PLO bara kan generera fred om vissa omständigheter är för handen. För att en dialog mellan Israel och PLO skall bli meningsfull, måste parterna inte endast vara kapabla att sluta avtal, de måste också ha makt att verkställa besluten. Uttryckt på ett annat sätt: den israeliska staten och den palestinska myndigheten måste ha rimlig kontroll över det som sker på det egna territoriet.
Låt oss ta den svenska gränskontrollen som ett exempel. Varför har Sverige en gränskontroll gentemot Danmark? Det beror inte på att Sverige uppfattar Danmark som en fientligt sinnad makt. Sverige vet att Danmarks regering gör vad den kan för att stoppa gränsöverskridande kriminalitet, men eftersom Danmarks regering omöjligen kan stoppa all illegal verksamhet, har även Sverige gränskontroller. Om Sveriges regering inte är nöjd med den danska gränskontrollen, kommer statsminister Göran Persson att kontakta Danmarks regering. Israelerna resonerar på samma sätt som Sveriges statsminister. Om samtal med palestinierna skall vara meningsfulla, måste det palestinska styret kontrollera sitt territorium. Antingen har det palestinska styret makt att stoppa terroristattackerna eller så saknar det denna makt. Eftersom terroristattackerna fortsätter är det rimligt att anta att de antingen äger rum med det palestinska styrets goda minne eller att de palestinska ledarna inte har kontroll över sitt folk. Alldeles oavsett vilken tolkning man väljer, blir slutsatsen densamma: den israeliska staten har rätt att med vapen och murar försvara sina medborgare. Vad är det för mening med att skriva avtal om den ena parten inte har makt att genomdriva avtalet?
Det är problemet i ett nötskal.

Är muren illegal?

Det har sagts att Israel inte kommer att få bukt med terrorismen innan palestinierna fått en egen stat. Påståendet att Israel är en ockupationsmakt, att palestinierna äger Västbanken och att det israeliska murbygget äger rum på palestinsk mark, är en integrerad del av denna uppfattning.

Låt oss titta lite närmare på detta argument. Varför har Israel trupper på Västbanken?

Palestina var ursprungligen en del av det Ottomanska imperiet. Efter första världskriget kollapsade det Ottomanska imperiet och området hamnade under brittiskt förmyndarskap.
År 1917 utfärdade England den s.k. Balfourdeklarationen. Balfourdeklarationen delade upp mandatet i två delar: allt land till väster om Jordanfloden skulle tillhöra den nya judiska staten, medan området öster om floden skulle tillhöra Transjordanien (Transjordanien betyder bokstavligen "Landet på andra sidan Jordanfloden"), sedermera Jordanien. Enligt denna delning tillhörde Västbanken det judiska Palestina.
1947 överlämnade England Palestinamandatet till Förenta Nationerna. Samma år beslutade FN om en ny delningsplan. Enligt den nya planen skulle all mark till öster om Jordanfloden tilldelas Transjordanien. Den västliga delen skulle delas upp i två områden: en judisk del och en arabisk del. Den arabiska delen skulle bestå av bl.a. Västbanken och Jerusalem skulle bli en s.k. internationell zon.
Judarna accepterade motvilligt delningsplanen, medan deras arabiska motpart sade nej. Den 14 maj 1948 utropades staten Israel. Den 15 maj samma år anfölls Israel av Egypten, Jordanien, Syrien, Irak och Libanon. En följd av konflikten var att Jordanien annekterade Västbanken. I juni 1967, dvs. 19 år senare, anfölls Israel ånyo av Jordanien, Egypten och Syrien. Konflikten som går under namnet "sexdagarskriget" utmynnade i en fullständig seger för Israel. En följd av kriget var att Israel bemäktigade sig bl.a. Golanhöjderna, Gazaremsan och Västbanken.
Det är viktigt att hålla detta i minnet: Israel invaderade inte Jordanien i syfte att bemäktiga sig Västbanken, det var Jordanien som angrep Israel och förlorade Västbanken till Israel. Israels närvaro på Västbanken har alltså en defensiv förklaring. Ur juridisk synvinkel är detta ett betydelsefullt faktum. Det är inte självklart att två länder som tvistar om ett territorium har samma rätt till det. Jordanien hade inte endast ockuperat Västbanken i strid med FN:s delningsplan, jordanierna använde också Västbanken som språngbräda för militära attacker mot Israel. Det faktum att Jordanien var en ockupationsmakt och att israelerna uppnådde kontroll över Västbanken när de försvarade sitt land mot utländsk aggression, innebär att det inte är självklart att Israel måste återlämna området till Jordanien. Sådan är juridiken: Jordanien har sig själv att skylla. Så långt verkar det alltså som om Israel har rätt till Västbanken.
Innebär detta att Västbanken inte är ockuperat av Israel? Frågan är något mer komplicerad än så. Även om det är korrekt att Israel inte har förvärvat Västbanken på ett lagstridigt sätt, är det likafullt uppenbart att området aldrig var tänkt att bli en del av den judiska staten. Innan vi kan besvara frågan om Västbanken är ockuperat av Israel, måste vi således reda ut egendomsfrågan. Vem är den rättmätige ägaren till Västbanken? Ett problem med ockupationsargumentet är att Jordanien sedan 1988 inte gör anspråk på Västbanken. Är det verkligen meningsfullt att anklaga Israel för ockupation av Västbanken om Jordanien inte längre vill kännas vid området?
Men problemet går djupare än så. Som vi har sett var Jordanien aldrig någon rättmätig besittare av Västbanken. Tvärtom, Jordanien ockuperade Västbanken i strid med FN:s delningsplan från 1947. Som vi också har sett är det inte självklart att Israels närvaro på Västbanken utgör en ockupation av området: Genèvekonventionen stipulerar att en ockupation föreligger när ett givet landområdes rättmätige ägare förlorat kontrollen över det till följd av militär aggression, men Jordanien var aldrig legitim innehavare av Västbanken. FN:s delningsplan från 1947 skapade förutsättningar för utropandet av en arabisk stat på Västbanken, men denna process avbröts när området annekterades av Jordanien. Uttryckt på ett annat sätt: eftersom förslaget förkastades av araberna är det idag ingen som äger Västbanken. För att uttrycka det mer konkret: det har alltsedan det Ottomanska imperiet inte funnits någon rättmätig ägare till Västbanken. Den enda stat som skulle kunna göra anspråk på Västbanken är Israel.
Men israelerna gör inte anspråk på området. Istället för att hävda att Västbanken till följd av sexdagarskriget är en del av Israel, hävdar israelerna att Västbanken utgör ett s.k. "omstritt" område. 
Palestinierna är egentligen araber som av olika skäl befinner sig i området. Föreställningen att palestinierna skulle utgöra en från alla andra araber i området distinkt folkgrupp, är en idé som skapats av araberna själva därför att det gör det lättare för dem att ställa territoriella krav på Israel. Faktum är att under de nära två decennier som Västbanken var ockuperat av Jordanien, var det ingen som betraktade palestinierna som en från andra araber i området distinkt grupp. Följaktligen var det heller ingen som krävde att en palestinsk stat skulle upprättas i området. Den s.k. "palestinska frågan" blev aktuell först efter det att Jordanien förlorat Västbanken till Israel. Det var efter det misslyckade jordanska invasionsförsöket som araberna i området började tala om sig själva som palestinier och hävda att även de har rätt till en egen stat. PLO har i decennier påstått att Västbanken tillhör palestinierna och att organisationens målsättning är att befria hemlandet från den israeliska ockupationsmakten, men faktum är att PLO bildades redan 1964, dvs. när Västbanken var ockuperat av Jordanien. Finns det verkligen någon som på fullt allvar inbillar sig att Arafats målsättning var att befria Västbanken från Kung Husseins välde? Knappast, PLO var en arabisk organisation skapad för militära angrepp mot Israel och fram till 1971 hade organisationen sitt högkvarter i Jordanien.
Israel ifrågasätter inte "palestiniernas" rätt till en egen stat, däremot ifrågasätter israelerna självklarheten i påståendet att denna stat skall bildas på Västbanken därför att området av någon underlig anledning skulle tillhöra "palestinierna". Det finns inga palestinier och Västbanken tillhör ingen. Västbanken skulle kunna tillhöra Israel, men eftersom Israel inte gör anspråk på området, tillhör det ingen.
Därmed kan vi ta ställning till frågan om den israeliska murens lagenlighet. Den israeliska muren är inte olaglig i den meningen att den kränker någon annan stats egendomsrättigheter. Den är lika laglig som de "palestinska" bosättningarna på Västbanken. Det "palestinska" argumentet att muren är olaglig därför att den åtminstone delvis är byggd på s.k. "palestinsk mark", är falskt. Palestinierna är inte ett folk och de äger inte en tum av Västbanken. Araberna accepterade aldrig FN:s delningsplan utan försökte att med våld tillskansa sig hela det forna brittiska mandatet. Det var när detta hade misslyckats som arabstaterna började klaga över att "palestinierna" inte hade något eget hemland på Västbanken.
Israelerna har också upprepade gånger visat att de menar allvar när de säger att Västbanken är ett omstritt område. Att som "palestinierna" gör kräva av Israel att landet förbehållslöst lämnar Västbanken är dock meningslöst. Israel gör inte anspråk på Västbanken i den meningen att man anser att området numera ingår i staten Israel. Israelerna menar att Västbanken utgör ett omstritt område och att dess framtida status skall avgöras i fredliga förhandlingar. Innan vi kan förstå varför israelerna inte är villiga att oreserverat lämna Västbanken, måste vi förstå att kontrahenterna i Mellanösternkonflikten inte är judar och palestinier, utan staten Israel och arabvärlden. Israels ovilja att lämna Västbanken uttrycker ingen strävan att ockupera området, utan ett försök att slå vakt om landets territoriella integritet i en fientligt sinnad omgivning. Det räcker med att kasta en hastig blick på FN:s delningsplan för att inse att de som utformade den inte hade Israels säkerhet i åtanke. Det är således inte särskilt svårt att förstå varför Israel kräver att hotet från terrorismen undanröjs innan man går med på en normalisering av relationerna till "palestinierna".
Trots dessa svårigheter har Israel förhandlat med "palestiniernas" företrädare under hela 90-talet. År 1993 ingick Israel och PLO den s.k. "Principdeklarationen mellan Israel och PLO". Deklarationen stadgade att Israels armé under en femårsperiod skulle retirera från Västbanken och Gazaremsan. En palestinsk myndighet upprättades med ansvar för bl.a. utbildning, kultur, hälsovård, socialvård. Under 1995 och 1996 utrymde den israeliska armén ett flertal städer och byar på Västbanken, däribland Ramallah, Tulkarem, Qalqiliya, Jenin, Nablus och Betlehem. År 1996 valdes ett palestinskt lagstiftande råd och Arafat blev palestiniernas första president. Det som såg ut att kunna utvecklas till en framgångsrik fredsprocess avbröts dock av en serie terroristattacker riktade mot bl.a. Tel Aviv.
Det som idag sker i Israel och på Västbanken är egentligen bara ett uttryck för det faktum att vi är tillbaka på ruta ett. Även om fredsprocessen inte är dödförklarad, är det uppenbart att israelerna numera anser att närvaron av israeliska soldater i de ockuperade områdena inte är någon fullgod garant mot terroristattacker. Det är därför man har påbörjat byggandet av muren.

Sidor

Prenumerera på Samtiden.com RSS