Samtiden.com

Är brotts- och sjukdomsbekämpning diskriminering?

Socialdemokratiska Ungdomsförbundet (SSU) har anmält Södertörns polisdistrikt till DO för diskriminering. Bakgrunden till SSU:s anmälan är polisens arbete med att punktmarkera ungdomsgäng där medlemmarna har utländsk bakgrund:

Metoderna är diskriminerande och misstänkliggör oskyldiga. SSU och S-kvinnor anser också att de motverkar sitt syfte. Istället för att skapa trygghet föder det bara mer av frustration, ilska, känsla av utanförskap och hopplöshet. Dessutom bäddar de nuvarande metoderna också för mer rasism genom att en specifik grupp så tydligt utpekas som ett potentiellt samhällshot.

- Det chockerar oss att Södertörnspolisen använder sig av metoder som både är diskriminerande och så tydligt misslyckats i bland annat USA. Det är dialog och samarbete som polisen behöver använda sig av i dessa förorter, inte konfrontation och åtskillnad, säger SSUs förbundsordförande Ardalan Shekarabi och S-kvinnors förbundsordförande Nalin Pekgul i en kommentar.

Vad innebär profilering?

Den metod som Södertörnspolisen använder sig av kallas "profilering". Den fråga som ligger till grund för all profilering, skulle kunna formuleras på följande sätt: skall polisen sprida ut sina resurser jämnt, dvs. övervaka alla befolkningsgrupper lika mycket eller skall den sätta in resurserna där de gör mest nytta? Mer konkret uttryckt: skall polisen övervaka gravida kvinnor lika intensivt som man håller reda på landets narkomaner?
Ur rättvisesynpunkt vore naturligtvis en jämn resursfördelning att föredra, men om vi lägger en effektivitetssynpunkt på polisens arbete är en koncentration av polisens insatser att föredra. Varför övervaka gravida kvinnor om narkomaner är mer brottsbenägna?
Profilering är inget som endast sysselsätter poliser. I viss mening ägnar sig alla människor åt profilering. Vi gör det därför att vi inte kan ha fullständig kunskap om våra medmänniskor. Människors profilering av varandra är alltså en konsekvens av en brist på kunskap som är inbyggd i människans existensvillkor. Det är också denna kunskapsbrist som gör profilering besläktad med diskriminering. Låt oss ta ett konkret exempel.
Det är allmänt känt att taxichaufförer i Washington är restriktiva när det gäller att plocka upp svarta. Anledningen är kriminaliteten bland USA:s svarta. Den amerikanske samhällsdebattören Dinesh D'Souza har pekat på att det är mellan sex och tio gånger mer sannolikt att en svart man blir åtalad för ett våldsbrott än en vit man. D'Souza:

Far from being a myth, the reality is that young black males are, by far, the most violent group in U.S. society. These are uncomfortable social facts, but they are facts.

Det är alltså sant att svarta diskrimineras på Washingtons gator. Däremot är det inte sant att det är vit rasism som ligger bakom taxichaufförernas beteende. Faktum är att flertalet av Washingtons taxichaufförer inte är vita:

Riddick Bragg is a middle-aged African American who drives a Yellow Cab in the nation's capital. "I don't have a problem picking up anybody, but I have to be careful. I won't pick up three black men at one time. If I pick up two, I sit one up front. There are places I simply won't go. Listen, I've had a gun pointed at the back of my head. I have to look after myself, because no one else will. ...
"This racism stuff is bullshit," one African student who was driving to put himself through school told me. "I'm not going to pass a fare, which is money in my pocket. But I don't want to get robbed. You know what the black crime rate is in New York? Do you want me to risk a gun to my head, man? What's wrong with you?" ...
An older black driver bluntly told the Washington Post he would not pick up young black males because "I'd rather be fined than have my wife a widow."

Taxichaufförerna diskriminerar därför att de anser sig ha goda skäl att göra det. De resonerar som svenska poliser: eftersom män begår fler brott än kvinnor, är det rimligt att patrullerande poliser i huvudsak spanar efter män. Den amerikanske psykologen Gavin De Becker har tagit fasta på det faktum att män är mer våldsamma än kvinnor och uppmanat mödrar att ägna sig åt profilering när de uppfostrar sina barn. Becker menar att mödrar inte enbart skall instruera sina barn att söka hjälp i den händelse de skulle gå vilse, de skall tala om för barnen att de skall be en kvinna om hjälp:

If your child is lost, tell them to go to a woman. Women are just not as violent as men.

Profileringskritiken

Vad borde man kunna kräva av dem som motsätter sig profilering? Ett rimligt krav är att de ställer sig bakom följande påstående: även om profilering alltid är något moraliskt tvivelaktigt, är graden av moralisk tvivelaktighet en funktion av antalet människor som profileras. Denna premiss är viktig därför att den hjälper oss att syna korten hos profileringsmotståndarna. Den fråga som vi således ställer oss skulle kunna formuleras på följande sätt:

Är SSU motståndare till alla former av profilering eller anser SSU att det är rätt att profilera vissa grupper men inte andra?

Faktum är att SSU inte har något emot att människor profileras. Tvärtom: SSU är en av flera organisationer i Sverige som idag kräver att människor skall utsättas för statligt sanktionerad diskriminering. Vad beror det på? Beror det på att SSU är en s.k. feministisk organisation? Delvis. SSU kräver positiv särbehandling av kvinnor. Men SSU kräver också positiv särbehandling av invandrare. Den enda grupp som SSU inte vill undanta från diskrimineringsförbudet är etniska svenskar av manligt kön. Denna inställning genomsyrar också SSU:s anmälan. Förmodligen var det mer än en feminist som höjde på ögonbrynen när de fick reda på att SSU hade anmält Södertörnspolisen för diskriminering. Ungdomsgäng består ju nästan uteslutande av män. Har socialistiska, feministiska och mångkulturella SSU börjat ömma för Sveriges män? Men för SSU är problemet inte att ungdomarna är män, utan att de är män med invandrarbakgrund.
Låt oss sammanfatta vår ståndpunkt och låt oss än en gång använda oss av män som ett exempel. Är profilering av män diskriminerande? Svar: ja. Varför? Därför att de flesta män inte är kriminella. Är profilering av män motiverat med hänsyn till kriminaliteten bland män? Svar: ja.
Om svensk polis hade använt skattemedel till att speja efter kvinnor med invandrarbakgrund, hade det onekligen funnits fog för om inte en anmälan så för en inkompetensförklaring av polisen. Men om män med invandrarbakgrund är överrepresenterade i kriminalstatistiken, är det rimligt att polisen håller ett extra öga på dem. Polisens punktmarkering av invandrargäng är inte mindre problematisk ur ett s.k. rättviseperspektiv än dess profilering av män i allmänhet.
Ingen har något att vinna på socialistiska SSU:s politik. De största förlorarna är förmodligen invandrarna själva. I början på 90-talet var den vanligaste dödsorsaken bland unga svarta i USA andra unga svarta. Nio av tio svarta amerikaner som blev mördade, mördades av andra svarta amerikaner. Opinionsundersökningar har också visat att svarta amerikaner anser att våldet i samhället är ett stort problem:

An April 1992 Gallup/Newsweek poll found that 91 percent of blacks felt that crime was one of the "more urgent" problems facing their communities. In fact, it topped the "more urgent" list. In May respondents were asked "which issues you think are important for the presidential candidates to discuss and debate?" Ninety-two percent of the blacks listed crime as "very important," while only 76 percent of white voters did so. ... Blacks and whites living in fear in poor central-city areas become prisoners in their own homes. Elderly Jewish immigrants in Brooklyn report feeling "locked up like in the ghettos of Europe" ... Residents of Atlanta's heavily black public housing projects say they are forced to stay in at night to protect themselves. ... In San Francisco ... a social service provider described nights in the ghetto as "almost like a curfew, dusk to dawn, de facto. The only people who are out are pretty much the cops and robbers."
Stephan och Abigail Thernstrom: America in Black and White

Den amerikanske medborgarrättsaktivisten Jesse Jackson uttryckte sig på följande sätt:

There is nothing more painful to me at this stage in my life than to walk down the street and hear footsteps and start thinking of robbery - then look around and see somebody white and feel relieved.

Även om situationen i Sverige inte är lika allvarlig, är det förmodligen ingen överloppsgärning att anta att kriminaliteten bland invandrare i Sverige följer samma mönster: det är i huvudsak invandrare som drabbas. Ett annat problem med SSU:s politik är naturligtvis dess effekter på det s.k. integrationsproblemet. Enligt Thernstroms är kriminaliteten bland svarta det enskilt största hindret för framgångsrik integration: "No issue so poisons relations between the races as that of black crime". SSU oroar sig över att polisens arbetsmetoder kan ge näring åt främlingsfientliga krafter, när sanningen förmodligen är den omvända.

Men SSU bryr sig inte. SSU är ju numera en mångkulturell organisation och då kan man ju inte gå omkring och kräva lag och ordning i invandrartäta områden. Hur hade det sett ut?

Amnesty och allmänintresset

HIV är anmälningspliktig sjukdom. Det innebär att en HIV-smittad person som inte anmäler sig till myndigheterna begår ett brott. Det innebär också att en person som misstänks ha HIV kan utsättas för tvångsundersökning. Enligt Smittskyddsinstitutet har ungefär hälften av de HIV-smittade dragit på sig sjukdomens utomlands: "De flesta av dessa är smittade före immigration till Sverige".
Den socialdemokratiska riksdagsmannen Jan Emanuel Johansson har därför föreslagit att alla asylsökande skall HIV-testas. Folkhälsominister Morgan Johansson har dock avvisat Johanssons propå. Inte för att HIV inte utgör ett folkhälsoproblem eller kan utvecklas till ett sådant, utan därför att det skulle medföra ett "intrång i den enskildes integritet". Ministern har fått stöd från Carl Söderbergh, generalsekreterare för svenska Amnesty. Enligt Söderbergh skulle ett obligatoriskt HIV-test vara kränkande för asylsökande. Dessutom skulle de späda på den redan existerande främlingsfientligheten.
Fråga är dock i vems intresse detta integritetsskydd upprätthålls. Har inte Sverige som mottagarland ett intresse av att veta om presumtiva immigranter är bärare av dödliga, smittsamma och obotliga sjukdomar? Varför skulle en utländsk medborgares integritet väga tyngre än statens plikt att skydda allmänheten? Om man kan tvinga svenska värnpliktiga att genomgå tester, kan man väl göra det med asylsökande? Söderbergh säger att obligatoriska hälsotest hade spätt på främlingsfientligheten, men vad är det egentligen som talar för det? Är det inte rimligare att anta motsatsen, att obligatoriska HIV-test hade minskat främlingsfientligheten? Tror Söderbergh att landets miljövänner hade känt sig mindre skeptiska visavi privatbilismen om det hade varit tillåtet att framföra bil utan körkort? Söderberghs tes att bindande HIV-test hade medfört ökad främlingsfientlighet är lika orimligt som SSU:s påstående att polisens profilering av ungdomsgäng leder till mer rasism. På 60- och 70-talet kunde man avvisa förnuftiga förslag med hänvisning till att de stred mot ett förmodat klassintresse eller stod i motsättning till socialismen. Något annat argument ansågs inte vara nödvändigt. Numera har det s.k. rasismargumentet övertagit socialismens plats på kvackaretronen: om du inte har något vettigt att anföra till stöd för din tes, kan du alltid säga att den motsatta ståndpunkten kommer att ge upphov till rasism. De som inte tror på dig vågar ändå inte säga emot. Faktum är att obligatoriska HIV-test hade gett Sverige ökad kontroll över HIV-situationen. Det är naturligtvis viktigare än att en och annan presumtiv immigrant känner sig kränkt.

Avslutning

Den svenska knasvänstern har alltid genomsyrats av ett perverterat rättvisepatos och SSU och Amnesty är inget undantag från regeln.
Amnesty är numera en ivrig anhängare av den mångkulturella ideologin: om Sverige måste välja mellan att optimera kontrollen över en dödlig, smittsam och obotlig sjukdom och risken att kränka en och annan utländsk medborgare, anser Amnesty att allmänintresset måste ge vika. Annars är vi inte rättvisa eller jämställda. I värsta fall är vi rasister eller ger rasister draghjälp.
För SSU är det viktigare att polisen inte ofrivilligt förödmjukar några invandrarungdomar än att förklara för ungdomarna att polisens arbete gagnar alla laglydiga svenskar. SSU är naturligtvis på det klara med att kriminaliteten bland invandrarungdomar i vissa områden är ett stort problem, men eftersom förbundet numera är mångkulturellt är det rasism och diskriminering att försöka stävja problemen. SSU resonerar som programledningen för numera nedlagda Mosaik. Mosaik motiverade ett beslut att inte göra ett reportage om brottsligheten bland invandrarungdomar bl.a. med hänvisning till att det skulle kunna uppfattas som ett stöd åt s.k. främlingsfientliga krafter.
Shekarabi och Pekgul låtsas vara chockade över Södertörnspolisens agerande. De skriver att det räcker att några ungdomar kör omkring i en dyr bil för att de skall bli stoppade av polisen. Om en polispatrull ser ungdomar köra omkring med en bil som är så dyr att ungdomarna knappast kan äga den, är det väl bara rimligt att polisen förhör sig närmare? Eller menar Shekarabi och Pekgul att polisen skall prioritera cykelstölder därför att det inte skulle upplevas som lika diskriminerande? Shekarabi och Pekguls kritik är inte endast löjeväckande, det är också en bedräglig kritik. De ojar sig över polisens förmenta rasism samtidigt som de själva presiderar över organisationer som har storskalig diskriminering av människor på sina respektive program.

Sidor

Prenumerera på Samtiden.com RSS